Mina tänkta tankar

Gårdagens besök på BVC var ingen konst. Gjorde det vanliga och sprutorna (en i varje lår) gjorde ingen större inverkan på fröken. Lite gråt precis vid sticket, men det gick över på ett par sekunder. Skönt! Läkarundersökningen gick också bra, inga konstigheter där.

Hej vänner! 

Hej på er! Nu är vi färdigackade & ska snart börja lassa in i bilen. Sen börjar vi styra kosan mot fjällen! Det ska bli SÅ roligt och en sån upplevelse att dela med våran 1-åring. Minnen för livet verkligen! Jag håller tummarna för att mitt illamående håller sig i schack något sådär och att vi har tur med vädret. 

Ha det så gott så länge & ta hand om er. Vi hörs snart igen!

MEN! Hur har ni tänkt att klä era barn i höst och vinter, när det kommer till ytterkläder? Vad ska man satsa på? Som till vintern tex, kör ni på tvådelat med jacka och överdragsbyxor eller overall? Eller både och? Vad funkar bäst till en 1-1,5åring den säsongen, som snart går själv och kommer busa runt mycket i regn och snö framöver? Och vad kan ni rekommendera för vinterskor? 

Det första vi måste köpa till skruttan är i alla fall en höstjacka. Vi har en ws från POP som vi köpte i våras som hon kan ha fortfarande, men den är i storlek 74 och börjar så smått bli för liten. Inför fjällen nu så har vi i alla fall köpt regnkläder från Everest och gummistövlar. Så det finns, men kanske att man borde ha ett par fodrade regnstövlar också? Ja det är inte lätt när man inte vet.

Förra vintern låg hon ju så gott nedbäddad i sin liggdel första vintern och andra halvan satt hon upp i åkpåsen i sin fleeceoverall. Blir annat nu när hon snart går själv och kommer härja runt i regn och snö.

Så! Vilka är era bästa tips? Ni som har barn i samma ålder, hur tänker ni och vad satsar ni på? Och ni andra som har äldre barn, vad funkade för er? Dela gärna med er! Jag gillar POP mycket och tycker deras sortiment och lager-på-lager idé är bra. 

I förrgår åkte jag på influensan from hell. Så jävla lagom passande, en klick grädde på moset kan man säga. Som att man inte hade nog med det där gravidillamåendet. Jag har legat nedbäddad i soffan med halstabletter, värktabletter och druckit mängder med varmt te. Mannen har, som sig bör, tagit hand om precis ALLT här hemma och varit hemma från jobbet för att ta hand om Moa och jag har bara kunnat koncentrera mig på att bli frisk.

Kommer fortsätta kurerara mig så gott jag kan under helgen, så det blir fortsatt viloläge för min del. Det är ju tänkt att vi ska åka till fjällen på måndag, men vi får se om vi kommer iväg då. Beror på hur jag mår och om jag blir frisk. Annars kan vi, som tur är, åka även på tisdag eller onsdag. Tur att vi ska tälta så man inte hade bokat något rum eller så, så man hade dag och tid att passa! 

Ikväll blir det tonfiskpaj, sallad och sen fortsätter vi att titta på Sopranos. En av våra absoluta favoritserier! Vi har boxen och är nu på säsong 6, sista säsongen. Det regnar ute och det har det gjort hela dagen, det är riktigt höstrusk ute och jag älskar det! Skönt väder att ligga inne på soffan i och bara se på serier.

Tiden går fort och på söndag går jag in i vecka 10 (9+0). Den 25 mars är det beräknat att bebisen ska komma i nuläget, men det ändras säkert ett par dagar efter vi har varit på RUL. Med Moa blev jag framflyttad 4 dagar efter RUL och då fick vi 25 juli som BF. Lite roligt att det är den 25e denna gången också!

Jag mår fortfarande dåligt och kräks nästan varje dag, flera gånger om dagen. Dom där tabletterna som jag fick utskrivna vill jag absolut inte ta igen, då mår jag hellre som jag gör nu. Det är så slitsamt, det tär så på kroppen och det där dåliga samvetet gentemot Moa kommer självklart. Det är inte så lätt att bara tänka bort. Man vill ju orka och vara pigg och leka med henne på alla sätt och vis. Men just nu orkar jag inte det, det är bara så. Man kan bara göra så gott man kan. Vilken skillnad det hade varit om man inte hade mått illa! 

Men annars så rullar veckorna på som sagt. Magen blir större snabbare denna gången och redan nu syns det tydligt att jag är gravid. Det gjorde det inte första graviditeten. 3e månaden redan och 6 månader kvar innan vi har en till bebis hos oss. I bland känns det SÅ overkligt, som att man inte har förstått det än. För denna gången, har man inte samma tid att tänka på det. Man har ju fullt upp med 1 åringen här hemma och den vardagen som rullar på i världens fart, det går inte att jämföra med första graviditeten då man BARA tänkte på det HELA TIDEN. Förstår ni hur jag menar? Det går inte att jämföra alls. 

Jag tyckte att första graviditeten gick superfort, men denna gången kommer det nog kännas snäppet snabbare! 

I 1-års present fick skruttan bla pengar till cykelsits och hjälm av sin farmor & farfar. Toppenbra och precis vad hon önskade sig! Så igår åkte mannen iväg till Köpbarnvagn och inhandlade en cykelsits och en rosa hjälm, och sen var det premiär för första åkturen. Vi har väntat länge på detta, gud så spännande! Och hon älskade det verkligen, hon pratade hela vägen och sen somnade hon, förmodligen helt utmattad av den nya upplevelsen.

Hej på er! Här kommer ännu ett livstecken från mig! Jag är en väldigt dålig bloggare dessa dagar, jag är också dålig på att läsa era och ännu värre på att kommentera och lämna spår efter mig. När jag loggade in på Bloglovin nu på morgonen, så hade jag 583 oläsa inlägg!! Finns inte en chans att jag orkar sitta och läsa igenom dom. Sorry. Och sanningen är den (som ni redan vet...) att illamåendet och den energiska ettåringen tar upp all tid här hemma just nu. Någon ork eller lust för att sitta vid datorn finns inte. Men den återkommer nog, när orken kommer tillbaka och illamåendet minskar. Tills dess, hoppas jag ändå att ni inte glömmer bort mig och fortsätter att kika in här emellanåt och har överseende med att jag är dålig på att besöka er. 

Men nu ska jag få ihop en liten uppdatering tänkte jag, när jag ändå sitter här.

I måndags fick jag Lergigan utskrivet för mitt illamående. Tog en tablett på tisdag morgon och hoppades att jag skulle må bättre. Räknade med att jag skulle bli trött av dom, då många av er sagt att ni blivit det. Men jag vet inte vad som hände, jag reagerade helt fel på dom tabletterna eller så passade dom inte mig helt enkelt. För jag kräktes hela förmiddagen sen, mer än vad jag någonsin gjort. Jag blev helt utslagen och kände mig inte alls trött, jag kände mig helt drogad av dom! Hela dagen och kvällen satt den känslan i. Oerhört obehagligt. Dom fick mig att må ÄNNU SÄMRE och det var ingen trevlig känsla att känna sig helt väck i skallen, när man har ett barn och ta hand om. Nej, dom tabletterna var inget för mig. Den burken får stå orörd i forrtsättningen och jag får gilla läget med mitt illamående och köra på Postafen. "...verkar lugnande och sömngivande" Jo tack, lugnande märkte jag gott och väl. 

Vi har ju haft 1års kalas också! Känns märkligt att den milstolpen redan är förbi, ursch ja, tiden rusar på i allt för hög fart. Hon har fått mycket fina presenter och det har varit två kalas med mycket gott fika. Alla har hjälpts år med förberedelser och bakning och det är jag väldigt tacksam för, eftersom jag inte mår så bra. På kalaset fick hon smaka på jordgubbstårta för första gången i sitt liv och det var självklart smaskens för en matälskare som henne. Hon hade grädde över hela sig sen och smaskade på som aldrig förr :-) 

Och igår var det dags för fröken att gå till frissan för första gången. Hon var så långhårig och det var dags att göra någonting åt det, luggen gick nog ända ner till munnen haha! Så det blev kort lugg och sen tog frissan lite på längderna också och klippte igenom hennes tjocka hår. Och det gick så bra! Inget gnäll eller gråt alls, utan hon var bara nyfiken och det var nog väldigt spännande med den nya upplevelsen! Hon blev så söt så ;-)

Den här helgen så är mannen och fröken och hälsar på hos hans föräldrar. Dom åkte igår och kommer hem imorgon. Helgen bjuder inte på mycket för min del. Min syster är här och håller mig sällskap. Jag sov till 8.30 i morse och nu tänkte jag framkalla lite kort från Crimson. Sånt man tänkt göra så många ggr, men som aldrig blir av. NU ska det bli av, då tid finnes. Häromdagen köpte jag fotoalbum också, så nu ska ALLA kort här hemma in i album! Det ska jag pyssla lite med, sen blir det nog en promenad och ev en tur på stan. Jag njuter av lugnet, stillheten och vilar så mycket jag kan också. Skönt! 

Hoppas ni mår gott allihopa!

Det är helt otroligt hur 1 år kan gå så fort. Obeskrivligt verkligen. Idag fyller vår Moa 1 år. Om exakt 4 timmar & 16 minuter i skrivande stund. Kl 12:16 kom hon till världen, 2660 gram & 49 cm.

Den här veckan har det varit härligt sommarväder, och vi har hängt på stranden en hel del. När illamåendet och tröttheten varit överkomligt, så man orkar masa sig ut och iväg dvs. Även om man mår konstant illa, så finns det bättre och sämre dagar. Hur det än är, så har vi en 1åring som behöver komma ut och förtjänar inte att hamna i kläm bara för att jag är trött och mår illa. 

Här kommer lite bilder från Örsholmen där vi brukar vara. Närmast för mig att gå med vagnen och väldigt bra ställe, mycket barnvänligt! Och M älskar verkligen att bada! Och att sitta i vattenbrynet och gegga med sanden och vattnet, så härligt att se!

I går var jag iväg på inskrivning. Den här gången går jag på Gripen, förra gången i Skåre. Hade varit trevligt att ha samma BM som sist, men det blir långt att åka för varje besök. Den nya kändes också bra, man känner ju direkt om man "klickar" så att säga. På måndag ska det ringa en läkare, så att jag får Lergigan Comp utskrivet för illamåendet. Bad om det direkt nu för det blir inte bättre direkt, snarare tvärtom. Såklart. Tycker liksom att jag mådde tillräckligt illa under förra grav och borde kunna få det lite lättare nu, men neeej då. Det verkar inte vara min lott i livet att ha lätta graviditeter utan illamående och kräkningar. Nästa besök på MVC blir om ca 3 veckor.

I samband med UL i vecka 18 kommer jag också bli inskriven på Spec MVC och Viktoriagruppen, med tanke på hur den förra förlossningen blev. Det känns bra. Mycket minnen kommer tillbaka och det är inte lätt. Man tänker mycket på hur den ska bli nu och det finns en del beslut att tänka över. Känns tryggt att vara mer övervakad i alla fall och behovet av att prata och bearbeta det som hände med M är fortfarande stort. Blir extra känsligt nu när man ska vara med om en graviditet och förlossning igen så tätt inpå. 

Man får ta en dag i taget.