Mina tänkta tankar

I går gjorde vi ett ordentligt ryck här hemma! Åkte till IKEA och handlade en del möbler som vi har pratat på länge, bla en barnsäng till Moa. Det börjar liksom bli dags att förbereda för lillebrors ankomst. Så vi köpte en Gulliver säng till henne och OJ vad konstigt det kändes när det stod i hennes rum sen. Plötsligt blev spjälsängen så liten och Moa kändes så stor, men liten på samma gång. Hon hoppade upp i den direkt och gav den godkänt! 

Hon sov i den i natt också. Och det gick jättebra! Vi har en madrass på golvet, ifall en olycka skulle hända. Man vet ju aldrig. Och jag var allt lite nervös i natt och kikade ett par ggr så hon låg bra. Den är ju ändå lite högre än vad spjälsängen var och inte lika djup, så det var lite nervöst över hur det skulle gå. Men hon sov så gott så. Och lyssna här - förutom lite gnäll i sömnen för att hon tappat nappen, så sov hon HELA natten utan att vakna och UTAN att äta! Åh vad skönt det var! Hon var uppe lite senare igår, för hon tog en alldeles för sen lur på em, så hon somna vid 21.30 kanske och sov alltså i ett sträck till klockan var 07.15 imorse! Helt galet, det är inget vi är bortskämda med det vet ni ju. Och så skönt för henne själv, hon var verkligen utvilad och på gott humör när hon vaknade. Tyvärr brukar dessa nätter inte bli till någon vana, så man får verkligen passa på att njuta när dom väl inträffar. 


Växabrädan som är bredvid sängen fick hon av sin moster på 1års-dagen.

Ja här hemma händer det inte alls mycket under helgen. Vi är i stort sett sjuka allihopa, IGEN! Moa är mycket bättre i ögonen i alla fall, så ikväll blir sista gången med ögondropparna. Hostan är också bättre, men vi fortsätter med hostmedicinen ett tag till. Det är värst på natten, då hostar hon mycket och vaknar av det såklart. Så om vi hade mycket spring innan...

Kan säga att det var en KAMP utan dess like i början att få i henne ögondropparna och sen hostmedicinen på det. Men efter andra dagen så gick det riktigt bra och numera så gapar hon stort när han ser att hon ska få hostmedicin, säger "aaaaaaah" och sen "mer" när hon har svalt allting. Haha, kan inte vara alla ungar som tycker att det är gott.

Både J och jag är hängiga med halsont och jag har nog fått feber under dagen. Det var inte längesen jag var sjuk, och det känns liksom som att jag inte riktigt har tid att vara det heller. Vi kör på Panodil, halstabletter, the och glass och hoppas att det går över inom kort! Känns ju som att man har varit lite småsjuk hela den här vintern.

Men nu ska vi snart gå över till våra grannar C & K och hänga lite. Ungarna ska få leka och busa av sig lite grann och vi vuxna får kaffe och tjöta lite :-) Kul att göra något parvis! Och Moa och O går ju på samma dagisavdelning, så dom tycker ju att det är så kul att ses. 

Föressten, vecka 34 idag (33+0). Det närmar sig...

Nej, det var visst ingen Milo i min mage. Lillebror ska få heta Leo!

Jag var ju iväg till MVC också igår på förmiddagen. Och det gick jättebra! Vi pratade länge om allt som sades på UL och Spec MVC besöket i måndags. Jag har verkligen turen att ha fått en jättebra barnmorska i alla fall. Jag hade henne när jag var gravid med Moa också, hon är verkligen toppen på alla sätt.

Igår klockan 15 hade vi tog på vårdcentralen, för att träffa en läkare med Moa. Aldrig någonsin har jag varit med om en mer stressad läkare. Undersökningen var över på ca 2 minuter och man förstod knappt vad hon sa, då hon pratade jättedålig svenska. Moa grät och skrek, men hon lyckades väl ändå göra det hon skulle. Lyssna på hjärta och lungor, kolla öron och hals och tog ett halsprov. Jag förstår mycket väl att dom har hemskt mycket att göra, med många patienter som ska hinnas med på så kort tid som möjligt. MEN när man knappt hinner förklara varför vi är där, hur Moa mår, vad som har hänt eller ens hinna ställa några frågor innan läkaren redan sprungit iväg - då är det fan inte ok alltså. Kanske inte så konstigt att ungen gråter och skriker när det rusar fram en främmande människa, som pratar högt och är jättestressad och ska börja göra saker med henne. Klart hon blir rädd. Men det måste ju göras, så vad säger/gör man...

Sen gick vi till labb med halsprovet plus att hon fick ta ett blodprov. Och sen fick vi vänta. Och vänta...och vänta. Till slut fick vi komma in igen. Och proverna var inte jättebra men heller inte alarmerande, det var typ det jag förstod. Hon var riktigt förkyld och att det var något virus. Ingen lunginflammation eller liknande som tur var. Hon skrev ut ögondroppar och hostmedicin som hon ska få i 8-10 dagar och har det inte blivit bättre efter det, så ska vi komma tillbaka igen. 

Vi träffade läkaren i sammanlagt 5 minuter kanske, på dom båda gångerna vi fick "prata" med henne. Hela besöket tog 2,5 timme! Klockan 18 var vi hemma igen och då ska ni veta, att vi har gångavstånd och det tar ca 2 min att gå hem. Moa var helt färdig när vi gick därifrån...

Bra jobbat Skåre VC! Nästa gång blir det nog ett läkarbesök någon annanstans. 

Hoppas nu att hon snart blir bättre snart, för nu är vi snart inne på 4e veckan med det här. Inte så konstigt att hon sover dåligt på nätterna heller, när hon vaknar så fort hon hostar sådär hemskt.

Gomorron!

Hej på er!

Tiden och veckorna går som vanligt sjukt fort, nu är vi inne i vecka 33 (32+1). 

Idag klockan 13 ska vi åka till sjukhuset för Tillväxtultraljud och CTG-kontroll. Är lite nervös och spänd, jag hoppas verkligen att allting är bra med lillebror och att han växer som han ska och mår bra (Moa gjorde ju inte det...).

Ibland kommer det frågor och kommentarer från personer utan blogg, och jag vet inte riktigt hur jag ska svara er, så det får ju bli här i min egen blogg helt enkelt. Fick en fråga i inlägget nedan, om vi hade provat samsovning eftersom det kanske kunde hjälpa henne att sova bättre.

JA. Vi har som sagt provat allt, även att hon får sova tillsammans med oss i våran säng. Men hon vill inte. Hon blir bara piggare, och ska leka och busa istället för att komma till ro. Och ärligt talat, så vill varken jag eller min sambo att hon ska sova mellan oss. Vi vill ha våran säng i fred och dom få gångerna som hon har sovit där (förutom när hon var en liten spädis då såklart) så har vi inte sovit bra alls. Nej - samsovning är INTE vår grej alltså. Och absolut inte när hon är såhär stor. Ligger över hela sängen, sparkar, tar plats och knör omkring. Vi vill att hon ska sova i sin säng och lära sig att känna sig trygg där. 

Hon flyttade in till eget rum när hon var 7 månader. Hon har sovit i sin egen säng sen hon var ca 3 månader. Och det tänker vi hålla fast vid. Att ha henne i våran säng, är absolut inte något alternativ för oss. Och dom få gångerna som vi faktiskt har provat, så har det inte blivit något bättre av det ändå. Hon har inte sovit bättre för det...

Ja så var vi där igen...Tänk att det aldrig kan hålla i sig? Så fort det verkar som att det ÄNTLGEN har vänt och man får lite hopp, så vänder det tillbaka lika fort igen.

I går kväll somnade fröken 20.30 och sov fram till klockan 23. Mellan 23 och 00.30 var vi uppe 5 gånger för att hon vaknade och grät/gnällde. Mellan 00.30 och 02.30 var hon klarvaken och skulle absolut inte sova. Jag är så jävla trött på detta. Så jävla trött på att hon inte sover på nätterna.

Nytt för i år från Försäkringskassan är att man får vara föräldraledig samtidigt, för samma barn under 30 dagar. Detta är utöver dom vanliga 10 pappadagarna, så sammanlagt så blir det 40 dagar. Detta är självklart något som vi tänker ta tillvara på, man hade ju inte den möjligheten med Moa. Visst kommer det bli lite tightare i plånboken under denna tiden, men det är ju bara under 1 månad ungefär och det är det värt. Denna tiden kommer ju aldrig tillbaka och hur ofta har man möjligheten att vara lediga tillsammans, under så lång tid med sina barn? Vi skulle aldrig ha den möjligheten annars, så detta beslutet från FK kom väldigt lägligt (förutom om man har semester då såklart...) Visst har båda föräldrarna rätt att vara hemma med sina barn samtidigt, men då utan ersättning. Och det har i alla fall inte vi råd med haha. 

Mannen har nu sagt till på sitt jobb, så det är redan planerat och klart för hans del. Så from att lillebror föds, så kommer vi vara hemma båda två under 40 dagar (eller hur länge det nu blir, beroende på hur många dagar vi tar ut/vecka). Man måste ta ut lika många dagar under denna tiden, sk dubbeldagar. Och dessa 30 dagar tar ju mannen från sina 60 (resten ska han överlåta till mig sen för lillebror). Man får inte 30 extra dagar, utan det tas utifrån dom dagarna som redan finns. 

Gud vad härligt! Moa ska gå på dagis 3 dagar i veckan som vanligt ändå. Hon har ju sin egen vardag och egna rutiner nu och dom ska man inte bryta tycker vi. 

Ska förtydliga att det bara gäller "nya" barn födda from januari i år och/ eller barn födda 2010 tom dom är 1 år.

Gomorron gomorron!

Vi har haft en jättebra natt. Moa har sovit hela natten (halleluja moment nr 1!) och sen har hon inte druckit välling i natt heller (halleluja moment nr 2!) PLUS att hon fortfarande sover och klockan är snart 07.45 (halleluja moment nr 3!) Det känns nästan för bra för att vara sant. Eftersom hon ska iväg till dagis, så måste jag tom gå in och väcka henne. Det händer liksom bara inte. Har det bara vänt? Är det dagis som bidragit till detta? Eller är det bara för att hon fortfarande är grymt förkyld, så hon inte orkar mer? Förmodligen så är det en kombo av allt och ingen idé att analysera, det är bara att njuta så länge det varar! :)

Hon är fortfarande jättesnuvig och hostar en hel del på natten. I natt fick vi ta en kamp med näsfridan vid 03-tiden, det var såklart mindre populärt men ett måste. Ungen fick ju ingen luft. Hon har ingen feber eller så och är ju pigg om dagarna för övrigt, så hon får ändå gå till dagis. Varenda unge där är ju snuvig och hostig och det är väl svårt att komma i från. 

Nu har jag fått i mig två koppar kaffe och det är dags att börja göra sig i ordning, så vi kommer iväg i tid. Nu är inskolningen slut för våran del och idag ska hon lämnas direkt. 

Ha en bra dag allihopa!

Med snart 7 veckor kvar till förlossningen så börjar det liksom bli dags att börja förbereda känner jag. Vi har inte gjort någonting än, förutom att kolla igenom vad han kan ärva efter Moa i klädväg. Egentligen är det inte speciellt mycket att fixa, inte som det var första gången med allt. Nu har man ju redan så mycket hemma såsom skötbord, handdukar, badbalja, bärsele, hygienartiklar och såna småsaker. Det vi har tänkt att inhandla innan lillebror kommer är:

* Syskonvagnen - vi har ju bestämt oss för en Bugaboo Donkey, men har inte köpt den än

Idag vaknade jag tidigt, 05.30 närmare bestämt. Så jävla onödigt eftersom ungen sov som en gris. Men nästäppan och en ond hals gjorde så jag vaknade och inte kunde somna om. Gick upp och drack en kopp the och gjorde två mackor. Fy vad jag är trött på den här graviditetsnästäppan alltså! Den är nästan det värsta av allting ärligt talat. Att gå ner i vikt igen och kunna andas genom näsan är det jag mest ser fram emot när lillebror är här.

Mannen och fröken håller på att vakna hör jag - kors i taket! Att hon sov ända till 06.30, sovmorgon igen! :) Mannen gör kvällen på sjukhuset så han börjar inte förren klockan 12 idag. Jag och skruttan ska iväg till dagis som vanligt, men idag ska hon vara där helt själv hela tiden. Jag ska bara lämna och i stort sett gå igen på en gång. Kommer allt att gå så bra så. Och jag har 3 timmar med egentid att se fram emot, nice! Men det kan jag tala om för er, att dom timmarna är inte till för att diska, tvätta eller städa. Nej herregud, varför skulle jag? Det är ju då jag kan passa på att vila och ta igen mig. Allt det där andra finns ju kvar resten av dagen också. 

Vakna, välling, frukost, kaffe, packa väskan och göra sig i ordning. Mer än så hinner man inte med på morgonen direkt och det är så den nya vardagen ser ut just nu. Det är lite skillnad att varje morgon ha en tid att passa igen, det var ju ett tag sedan sist ;-) Men det känns skönt också - man ska inte underskatta vardagen och rutiner! 

Men just nu är jag hemma igen. Gick iväg till dagis med Moa strax innan 09. Där väntade fri lek först (och det är så skönt att hon bara släpper mig direkt och går in och börjar leka med dom andra barnen!) och sen samling och sång/fruktstund. Efter det skulle en del barn gå ut medans andra skulle stanna inne. Moa skulle med ut som alltid och idag skulle jag lämna helt. Så när dom gick ut, så klädde jag på mig i samma veva. Sa hejdå till Moa och gick sen hem. Hon ska äta lunch där själv idag också, så jag ska inte hämta henne förren klockan 12. Och skulle det vara något innan dess, så ringer dom ju. Men det betvivlar jag stark. 

Vi har ändrat lite i hennes schema, så just nu ska hon gå varje dag 9-12. Vi känner att hon behöver det. Komma iväg varje dag, träffa kompisarna och leka av sig. Hon är så full av energi och kräver att det händer saker hela tiden, så det är bara bra för henne. Framöver sen när lillebror har kommit, så är fortfarande tanken att hon ska gå 5 timmar/3 dagar i veckan. Men tills dess kör vi såhär och det känns bra. 

Vi har ju dagis rätt över gatan, så det är inte spec jobbigt att gå dit varje dag för ett par timmar. Tar liksom 2 min att gå dit, så man hinner ändå få tid hemma och hon hinner vara där en stund.

...så kom dagisbacillerna som ett brev på posten! 

Så jäkl typiskt just nu också, när mannen, Moa och jag skulle gå över till våra grannar C, K & O och spendera förmiddagen där idag.

Igår när vi gick hem så var allt bra. Moa sov inte på vilan på dagis igår heller, så när vi kom hem runt 14.30 så la vi oss en stund tillsammans och somnade gott båda två. Hon var ju helt slut såklart och jag passade på när tillfället gavs. När jag vaknade sen hade jag så otroligt ont i halsen, och under kvällens gång så kände jag bara hur det blev värre och värre. 4 dagar tog det alltså! Visste ju att det säkerligen skulle bli en del sjukdomar nu framöver i och med dagisstarten, men inte redan. Så trist! 

Natten har såklart inte varit den bästa. Moa har också varit halvsnorig och jag hoppas verkligen att det inte blir värre för henne. För egen del så har jag världens halsont och feber. Nu blir det att försöka vila så mycket som möjligt under helgen (hur lätt det nu är...) och hoppas på att det inte blir värre och ger med sig så vi kan gå till dagis nästa vecka också.

Nu är det kurering som gäller! 

Hej på er! 

Klockan är snart 08 och vi har fått sovmorgon till 06.50! Halleluja moment - det är typ världens längsta sovmorgon för oss. Inte för er med barn som sover till 9-10 för jämnan, men allting är relativt eller hur ;-)

Vi har fått i oss lite frukost och kaffe, och det börjar dra ihop sig för att göra oss i ordning. I dag jobbar mannen kväll, så han ska också med på inskolningen idag. Kul! I dag är det 9-14 som gäller, precis som igår och hon ska vara med på vilan efter lunch även idag. Tror ni hon sov någonting igår där? Haha, nej nej. Att få Moa att ligga still på en madrass i en mörkt rum, det gick inte! Men idag är det fröknarna som ska lägga och då kanske det går lite bättre. Det blir ju annat när en annan inte är med, så är det ju. Så vi får se hur det går, annars lär det komma med tiden. Man kan ju inte kräva hur mycket som helst av en 1,5 åring första dagarna heller :)

I eftermiddag ska vi gå hem till mina föräldrar. Pappa fyller år så det blir familjefika! 

Ha en fin dag allihopa!

Gomorron!

Blir inte så mycket bloggning just nu som ni märker, tiden räcker inte riktigt till och sen är det så mycket annat just nu som tar tid. Men så är det ibland, tänkte i alla fall skriver ett par rader nu såhär på morgonkvisten.

Vi gick upp 06.30 idag efter en helt ok natt. Hon sover fortfarande inga hela nätter och vaknar ett par ggr, men dom har ändå varit bra om man jämför med den värsta perioden. Mannen hade redan åkt iväg till jobbet när vi kom upp, vanligtvis brukar antingen jag själv eller Moa vakna när han går upp och åker, men inte idag. Så jag tror vi sov gott just då i alla fall :) Men nu är vi upp sen en timme tillbaka som sagt. Moa halvtittar på Musses Klubbhus och pysslar med diverse på sitt rum, medans jag har fått i mig en kopp kaffe och försöker vakna till liv. Trött idag känner jag.

Inskolningen fortsätter att flyta på utan problem måste jag säga. Det går verkligen jättebra och hon är så självständig och tar för sig, så jag har inget att oroa mig över. Jag ser det bara som ett gott tecken att hon inte bryr sig så mycket om mig när vi är där. Och jag måste hålla med Alfvan här, trygga och avslappnande föräldrar - ger trygga och avslappnande barn i dessa situationer.

Klart hon kommer, tittar vart jag är ibland osv. Men hon går ju iväg själv och går lika gärna iväg med någon annan vuxen eller barn och leker, än drar med mig. Hon lekar bra med dom andra barnen och allt från frukstund till att äta lunch har gått bra utan några problem alls. I går var vi också med ute en sväng innan lunchen, och idag ska vi stanna över vilan/sovstunden. Så idag går vi 9-14. Och idag ska vi även börja med att lämna/gå ifrån barnen helt ett par stunder. Dom första 2 dagarna var man ju med hela tiden, men om barnet gick iväg var det viktigt att tänka på att man inte skulle följa efter, utan sitta kvar på sin plats och låta barnet utforska miljön på egen hand. 

Hon har varit rätt så sliten när vi kommit hem strax efter 12 sen, och sovit ca 1,5 timme på måndag och tisdag. Och det är ju verkligen jättebra, för en unge som Moa, som inte är sådär jättemycket för att sova annars hehe.

Nu ska jag häva i mig en andra kopp kaffe innan det är dags att börja göra sig i ordning för dagen. Som vanligt är det blött, grått och regnigt ute och idag blir ett perfekt tillfälle att inviga dom fodrade regnkläderna som vi köpte till henne igår. Ett set för 350 kr, bra kap! Köpte även 2 par fodrade galonvantar så hon kan ha ett par på dagis hela tiden i sin korg. Så behöver man inte tänka på det varje gång man ska gå iväg. 

Ja det blir mycket dagissnack här nu som ni märker, men det får ni stå ut med ;-)

Direkt efter Moas inskolning, så var det bara att gå iväg till Vårdcentralen och MVC. I dag var det provtagning också, så det var bara att hoppa in på Labb innan. Nu har jag gått in i vecka 30 (29+1) och vi pratade mest om hur själva förlossningen kommer att bli. Hur planen ser ut och hur jag känner inför det.

Sen var det bara det vanliga. Blodtryck, mätning av magen och lyssna på hjärtljuden. I dag sparkade han hela tiden hon skulle lyssna haha. Men allt ser fortsatt bra ut i alla fall och magen växer på. Ökat med 2 cm sen sist (då låg det på 25,5). Kollade vad det låg på med Moa och då var det på 26 i vecka 28. Så det skiljer ju lite mot denna graviditet.

SF-mått: 27,5

Hej på er & god fortsättning! Hoppas ni har haft en bra helg och att det nya året börjat bra för er alla.

Denna förmiddagen har gått i rasande fart. I dag var ju första dagen för Moa på Förskolan, lite nervöst var det allt i morse när vi förberedde oss. Som skönt var så var natten helt ok (4 uppvak och sovmorgon till 07!), så vi var rätt pigga både jag och fröken när vi gick upp. 

Klockan 8.45 mötte vi C & Moas kompis O här utanför, sen gick vi iväg. Förskolan ligger ju bara över gatan, så det är så himla smidigt och bra. Och så skönt att inte ha någon resväg som tar tid och att ha nära om det skulle hända någonting eller så. Toppen verkligen! I dag var vi där mellan 9-12 och det var som väntat, inga problem alls. Moa sprang rätt in och brydde sig inte särskilt mycket om mig. Precis som det ska vara med andra ord! Så det var lek, fruktstund och sen åt vi lunch där allihopa. Var 5 barn där på inskolning idag. 2 av dom känner vi ju sen innan (O & M). Det kändes riktigt bra och jag vet att hon kommer trivas jättebra där! 

I morgon är det också 9-12 som gäller och på onsdag och torsdag 9-14. Nästa vecka så ska hon vara där själv, men man ska vara tillgänglig och kunna komma om det skulle vara någonting. Det är ju inga problem för mig, eftersom jag ändå är hemma. 

Känns skönt att vara igång med detta nu och att få en liten annan vardag måste jag säga. Både för henne och för mig. Sen blir det lättare för mig att få möjlighet att vila när hon är iväg om dagarna såklart. Och det behovet blir ju större och större känner man ju. 

Och om man sätter sig i personalens knä och ger dom en lång kram på första dagen, så tror jag att det är ett tecken på att man trivs direkt. Så det känns verkligen jättebra det här :-)