I onsdags kväll, klockan 19.23 så föddes vår pojke - Välkommen till världen Leo!
En stor, frisk och pigg kille på 3740 gram & 51 cm lång. 
Vi åkte in till sjukhuset i måndags för igångsättning. Klockan 15 på eftermiddagen blev jag inlagd på 33an, förvården. Där fick jag en propess, en "tampong" med hormoner som skulle hjälpa livmodertappen att mogna mer. Var öppen ca 2 cm när vi kom in. Fick ha den i 1 dygn och ligga med CTG emellanåt.
24 timmar senare, alltså vid klockan 15 på tisdag eftermiddag så konstaterade förlossningsläkaren att jag var öppen 3 cm och att tappen att mognat såpass att man kunde sätta dropp och senare ta hål på hinnorna. Då fick vi gå bort till förlossningen och fick ett rum där. Där sattes CTG igen och man påbörjade droppet. Det låg jag sedan med hela kvällen. Fick mer och mer småvärkar och var uppe och gick emellanåt. Vid 22-23 tiden så hade det ännu inte hänt så mycket mer, så vi bestämde i samband med barnmorskan att vila under natten och ta bort droppet och fortsätta nästa dag.
Jag kunde sova hela natten och kände inte av några värkar direkt. Vid 9-tiden på morgonen i onsdags så kom förlossningsläkaren igen för att se vad som hade hänt. Var då öppen 3-4 cm och tappen var mjuk, men bebisen behövde komma längre ner. När han ändå kände på mig så passade han på att göra en hinnsvepning också. Direkt efter det så satte man på droppet igen och CTG. Man ökade droppet hela tiden och jag kände hur värkarna blev starkare och ondare. Nästa steg var att ta hål på hinnorna. Klockan 13 skulle barnmorskan känna efter hur mycket mer jag hade öppnat mig, innan hon tog hål på hinnorna. Men det räckte med att hon började känna så kände jag att det "knäppte till" också gick vattnet!
Sen gick det fort!
Klockan 14 drog värkarna igång på riktigt och nu började det! Dom blev starkare och gjorde ondare och det gick så FORT! Jag använde mig enbart av lustgas hela vägen, förutom vid dom allra sista krystvärkarna, då la barnmorskan en bäckenbottenbedövning. Jag kunde få EDA om jag ville, men det skulle bara stannat av det hela och hon avrådde mig från det. Så det var bara att köra på! Och det var helt rätt beslut. 5 timmar tog det från att värkarna tog fart på riktigt vid 14, klockan 19.23 föddes han!
Förlossningen gick jättebra och jag är SÅ GLAD över att jag bestämde mig för att avboka det inplanerade snittet och ge en "vanlig" förlossning en chans till. Vi har varit med om någonting fantastiskt och allting gick så bra hela vägen. Leo mådde jättebra och allting var komplikationsfritt. Jag är så glad och lycklig över det! Vi hade 1 underbar barnmorska och 1 fantastisk undersköterska med oss under förlossningen, som hjälpte oss att göra detta till en sån fin upplevelse. Vi fick vår revansch tusen gånger om!
Jag förlorade dock över 1 liter blod och därför fick vi inte åka hem, utan fick stanna på BB i 2 nätter. Vi kom hem igår eftermiddag och nu börjar det nya livet på riktigt. Som tvåbarnsförälder!
Lite trött och sliten men SÅ lycklig mamma, på avd 11 BB.
Igår, snart 2 dygn gammal. På väg hem! Och precis som Moa, så har han jättemycket mörkt hår!
När livet förändras - igen.
Hej på er allihopa! Helgen är förbi och enligt min gissning så skulle Leo ha kikat ut nu, men han tänkte tydligen inte som jag. Så ingen bebis har det kommit än, vilket i sin tur betyder att vi får hjälpa honom på traven lite! Dessa bilder är tagna igår och blir dom sista magbilderna i bloggen för denna gången (känns som jag att jag alldeles nyss la ut en bild på magen i vecka 12 liksom, så sjukt!). Jag skrev ju i det tidigare inlägget att jag inte skulle behöva gå mer än ett par dagar "över tiden". I lördags hade jag mitt BF-datum, men som sagt, för Leo spelade ju inte det någon roll.
Men idag är himlen blå och solen skiner - det känns som en väldigt bra dag för en bebis att komma till världen på.
Vecka 40+0
Nu eller snart igångsättning
Besöket hos barnmorskan igår gick bra och snabbt. Det är ju inte så mycket mer att orda om nu, bara att vänta. Hon hade i allla fall pratat med dom på Spec MVC igen och gjort upp en plan om det inte har satt igång inom de närmaste dagarna.
SF-mått: 33,5. Händer inte så mycket nu och det har legat på samma sen 38+4 veckor. Växt 0,5 cm bara.
Blodtryck: 105/60
Fosterljud: 135
Fosterläge: Huvudet ner. Fortfarande fixerad och har varit sedan vecka 38.
På lördag är det BF. Om inget händer denna veckan och under helgen, så har vi tid på Spec MVC till veckan. Där ska vi träffa förlossningsläkaren igen. Det som kommer hända då är igångsättning. Vi har en tid och dag och det är inom det närmaste nu, men jag vill inte skriva precis vilken och när. Alla behöver inte veta exakt när jag är inne och föder barn känner jag :) Men blir det inte denna veckan - så har vi ändå våran bebis här inom kort :)
I folkmun så säger man ju att man har "gått över tiden", när man har gått över det datumet som man har fått enligt RUL. Men så är det ju faktiskt inte. Man räknas enligt sjukvården inte som överburen förren man har gått 42 fulla veckor. Att föda mellan vecka 37-42 är helt normalt. När jag väntade Moa så gick jag till vecka 42+1. Och då blev det som det blev också med förlossningen och allt, och det är just därför som jag inte kommer att behöva gå mer än ett par dagar över just BF-datumet. Utan då blir det igångsättning som sagt.
Jag känner mig nervös, laddad, spänd och förväntansfull. Oavsett om det drar igång självmant eller om det blir igångsättning, så känns det bara bra. Jag är så glad över att jag bestämde mig för att inte genomgå det planerade snittet nu när han verkar må så bra!
Mina föräldrar är hemma denna veckan och vi bor ju så nära, så när det är dags är det bara att dom kommer över eller att vi går dit med Moa. Allting är förberett och klart. Väskan är packad sedan länge och vi är REDO! Och jag har så mycket förvärkar så jag blir helt svettig till och från - min egen gissning är att det drar igång under helgen faktiskt och att lillebror Leo kommer väga 3100 g och vara 50 cm lång.
SF-mått: 33,5. Händer inte så mycket nu och det har legat på samma sen 38+4 veckor. Växt 0,5 cm bara.
Blodtryck: 105/60
Fosterljud: 135
Fosterläge: Huvudet ner. Fortfarande fixerad och har varit sedan vecka 38.
På lördag är det BF. Om inget händer denna veckan och under helgen, så har vi tid på Spec MVC till veckan. Där ska vi träffa förlossningsläkaren igen. Det som kommer hända då är igångsättning. Vi har en tid och dag och det är inom det närmaste nu, men jag vill inte skriva precis vilken och när. Alla behöver inte veta exakt när jag är inne och föder barn känner jag :) Men blir det inte denna veckan - så har vi ändå våran bebis här inom kort :)
I folkmun så säger man ju att man har "gått över tiden", när man har gått över det datumet som man har fått enligt RUL. Men så är det ju faktiskt inte. Man räknas enligt sjukvården inte som överburen förren man har gått 42 fulla veckor. Att föda mellan vecka 37-42 är helt normalt. När jag väntade Moa så gick jag till vecka 42+1. Och då blev det som det blev också med förlossningen och allt, och det är just därför som jag inte kommer att behöva gå mer än ett par dagar över just BF-datumet. Utan då blir det igångsättning som sagt.
Jag känner mig nervös, laddad, spänd och förväntansfull. Oavsett om det drar igång självmant eller om det blir igångsättning, så känns det bara bra. Jag är så glad över att jag bestämde mig för att inte genomgå det planerade snittet nu när han verkar må så bra!
Mina föräldrar är hemma denna veckan och vi bor ju så nära, så när det är dags är det bara att dom kommer över eller att vi går dit med Moa. Allting är förberett och klart. Väskan är packad sedan länge och vi är REDO! Och jag har så mycket förvärkar så jag blir helt svettig till och från - min egen gissning är att det drar igång under helgen faktiskt och att lillebror Leo kommer väga 3100 g och vara 50 cm lång.
Vecka 40
Ja sedär - då var vi i vecka 40 då (39+2) & därmed också 3 dagar kvar till BF datumet.
Jag mår rätt ok fortfarande. Har otroligt mycket förvärkar och det är ett sånt sjukt tryck nedåt hela tiden. Har ont som tusan i ljumskarna och i ryggslutet och det blir bara värre och värre. Dom senaste 2 dagarna har jag blivit ännu mer svullen om händerna och fötterna/benen, sådär så det liksom gör ont när man böjer på fingrarna typ. Inte skönt! Men jag känner mig rätt så pigg ändå, visst är jag sliten i kroppen och sådär, men jag känner mig ändå pigg och som att jag har en del energi och det är skönt! Imorgon ska jag till min vanliga barnmorska klockan 13 - då får vi se vad som ska göras om inget sätter igång snart. Kom ut nu Leo!
Den "lilla" kulan - och världens lortigaste spegel ;-)
Förlossningen (långt inlägg)
Igår åkte vi in till förlossningen efter att ha pratat med dom angående mina onda förvärkar och den molande värken som sitter i konstant. Med tanke på det planerade snittet så ville dom kolla upp det och vi också såklart. När vi kom dit fick vi ett rum direkt och blev uppkopplad på en CTG-kurva, samtidigt som vi pratade med en barnmorska från Victoriagruppen. Kurvan var fin och självklart så hade jag inga förvärkar just då haha. Men allt såg bra ut i alla fall och det är huvudsaken. Efteråt så skulle vi vidare för att prata med läkaren på Spec MVC.
För att göra en väldigt lång historia kort:
Som jag har skrivit tidigare så hade jag ett planerat snitt inbokat, men jag har inte berättat för er när. Anledningen till varför jag hade det tänker jag inte skriva om, men det handlar ju såklart om hur den förra förlossningen slutade. Jag har under hela denna graviditeten velat väldigt mycket fram och tillbaka om jag velat ha ett snitt eller inte. Allting har ju naturligtvis berott också på hur han har mått i magen och vad alla kontroller har visat. Vi har ju gått på många besök både hos min vanliga barnmorska och på Specialistmödravården. Vi har också gjort många ultraljud (tillväxt, vattenmängd och flöde) och CTG-kurvor för att hålla koll på att han har växt och mått så bra som man kan se i alla fall.
Längs med vägen har det varit svårt att ta ställning, då man inte vetat vad kontrollerna kommer att visa. Och även om jag skulle bestämma mig för en sak, kanske det inte hade varit möjligt. Jag kanske kunde bestämma mig för "vanlig" förlossning, men så kanske inte det hade varit möjligt om han inte hade mått bra (så som det blev med Moa). Allting har ju berott på bebisen. I alla fall så bokade vi ändå in en tid för ett snitt och det var nu på måndag kan jag säga nu. MEN igår när vi återigen var på sjukhuset som sagt, så bestämde jag mig - där och då - för att avboka tiden för snittet och ge en "vanlig" förlossning en chans.
Dom främsta anledningarna till det är väldigt kortfattat:
2. Min egen återhämtning - det är mycket längre återhämtningstid efter ett snitt, planerat eller ej, än vad det är vid en "vanlig" förlossning. Vid mitt förra snitt tog det ca 2 månader innan jag kände mig återställd fullt ut med läkningen av snittet osv. Snitt är en stor bukoperation och inget "lättare" sätt att föda på som vissa verkar tro.
3. Om jag skulle göra snitt nu, så har jag ingen chans att välja när/om det blir ett tredje barn. Har man fått snitt 2 gånger redan så blir det automatiskt snitt 3e gången.
Sen är det ju faktiskt så, att det kan sluta med att det blir ett snitt ändå. Det kan det bli för alla vid alla förlossningar och det är inget man kan påverka om en sådan situation uppstår. Skulle det bli så nu för oss denna gången också, så har vi i alla fall gett det ännu en chans denna gången. Mer kan vi inte göra. Och nu känner jag mig ok med det. Det kan jag inte påverka. Men chansen finns ju också att vi denna gången för en jättebra förlossning, ett barn som mår bra och att vi kan åka hem tillsammans hela familjen "som alla andra gör". Kanske kan detta bli vår revansch på något sätt mot förra gången.
Så nu ligger det till såhär. På söndag har jag gått 39 fulla veckor. Idag har jag varit hos min vanliga barnmorska och vi har pratat massor om vad som hänt och vad som kommer hända. Det finns fortfarande en plan och en sak som är säker, är att jag inte kommer att få gå "över tiden" denna gången i alla fall. Vi gjorde också dom vanliga kontrollerna:
SF-mått: Samma som för 2 veckor sedan, 33 (han har sjunkit ner)
Blodtryck: Något lågt nu 95/60
Nu har han sjunkit ner så långt som han ska och det är därför som jag känner denna ihärdiga "mensvärken" fram och längs med ryggslutet. Jag brukar aldrig skriva någonting om min vikt för det känns så orelevant, men nu har jag inte gått upp någonting alls dom senaste 5 veckorna och för min del, så känns det väldigt skönt. Så vågen står still på 18 kg plus denna graviditet. Med Moa gick jag upp 24 kg och säkert lite till, eftersom jag gick över till 42+1.
Så sammanfattningsvis - nu vet vi inte när bebisen kommer alltså. Men det känns ju som att det är på gång i alla fall eftersom jag har så mycket förvärkar och denna molande värken i ryggen. Enligt RUL har jag BF den 17 mars. Nytt besök hos BM är på onsdag nästa vecka, om ingenting har hänt dvs. Om inte så ska vi då se hur vi ska fortsätta om inget händer innan den 17e.
Så nu vet ni lite mer och jag har valt att bara berätta en liten del om allting.
KRAM PÅ ER!
För att göra en väldigt lång historia kort:
Som jag har skrivit tidigare så hade jag ett planerat snitt inbokat, men jag har inte berättat för er när. Anledningen till varför jag hade det tänker jag inte skriva om, men det handlar ju såklart om hur den förra förlossningen slutade. Jag har under hela denna graviditeten velat väldigt mycket fram och tillbaka om jag velat ha ett snitt eller inte. Allting har ju naturligtvis berott också på hur han har mått i magen och vad alla kontroller har visat. Vi har ju gått på många besök både hos min vanliga barnmorska och på Specialistmödravården. Vi har också gjort många ultraljud (tillväxt, vattenmängd och flöde) och CTG-kurvor för att hålla koll på att han har växt och mått så bra som man kan se i alla fall.
Längs med vägen har det varit svårt att ta ställning, då man inte vetat vad kontrollerna kommer att visa. Och även om jag skulle bestämma mig för en sak, kanske det inte hade varit möjligt. Jag kanske kunde bestämma mig för "vanlig" förlossning, men så kanske inte det hade varit möjligt om han inte hade mått bra (så som det blev med Moa). Allting har ju berott på bebisen. I alla fall så bokade vi ändå in en tid för ett snitt och det var nu på måndag kan jag säga nu. MEN igår när vi återigen var på sjukhuset som sagt, så bestämde jag mig - där och då - för att avboka tiden för snittet och ge en "vanlig" förlossning en chans.
Dom främsta anledningarna till det är väldigt kortfattat:
1. Alla kontroller och undersökningar som har gjorts har visat att han mår bra, växer som han ska och det finns inga indikationer eller någon medicinsk anledning till snitt i nuläget. Och det har ju alltid varit huvudsaken.
2. Min egen återhämtning - det är mycket längre återhämtningstid efter ett snitt, planerat eller ej, än vad det är vid en "vanlig" förlossning. Vid mitt förra snitt tog det ca 2 månader innan jag kände mig återställd fullt ut med läkningen av snittet osv. Snitt är en stor bukoperation och inget "lättare" sätt att föda på som vissa verkar tro.
3. Om jag skulle göra snitt nu, så har jag ingen chans att välja när/om det blir ett tredje barn. Har man fått snitt 2 gånger redan så blir det automatiskt snitt 3e gången.
Sen är det ju faktiskt så, att det kan sluta med att det blir ett snitt ändå. Det kan det bli för alla vid alla förlossningar och det är inget man kan påverka om en sådan situation uppstår. Skulle det bli så nu för oss denna gången också, så har vi i alla fall gett det ännu en chans denna gången. Mer kan vi inte göra. Och nu känner jag mig ok med det. Det kan jag inte påverka. Men chansen finns ju också att vi denna gången för en jättebra förlossning, ett barn som mår bra och att vi kan åka hem tillsammans hela familjen "som alla andra gör". Kanske kan detta bli vår revansch på något sätt mot förra gången.
Så nu ligger det till såhär. På söndag har jag gått 39 fulla veckor. Idag har jag varit hos min vanliga barnmorska och vi har pratat massor om vad som hänt och vad som kommer hända. Det finns fortfarande en plan och en sak som är säker, är att jag inte kommer att få gå "över tiden" denna gången i alla fall. Vi gjorde också dom vanliga kontrollerna:
SF-mått: Samma som för 2 veckor sedan, 33 (han har sjunkit ner)
Blodtryck: Något lågt nu 95/60
Fosterljud: 150
Fosterläge: Huvudet ner. Fixerad.
Nu har han sjunkit ner så långt som han ska och det är därför som jag känner denna ihärdiga "mensvärken" fram och längs med ryggslutet. Jag brukar aldrig skriva någonting om min vikt för det känns så orelevant, men nu har jag inte gått upp någonting alls dom senaste 5 veckorna och för min del, så känns det väldigt skönt. Så vågen står still på 18 kg plus denna graviditet. Med Moa gick jag upp 24 kg och säkert lite till, eftersom jag gick över till 42+1.
Så sammanfattningsvis - nu vet vi inte när bebisen kommer alltså. Men det känns ju som att det är på gång i alla fall eftersom jag har så mycket förvärkar och denna molande värken i ryggen. Enligt RUL har jag BF den 17 mars. Nytt besök hos BM är på onsdag nästa vecka, om ingenting har hänt dvs. Om inte så ska vi då se hur vi ska fortsätta om inget händer innan den 17e.
Så nu vet ni lite mer och jag har valt att bara berätta en liten del om allting.
KRAM PÅ ER!
Vecka 39
Vecka 39 alltså (38+2)
Sedan i lördagskväll så har jag haft konstant molvärk som har kännts i hela ryggslutet. Sammandragningar som har gjort ont och kommit till och från. Har även vaknat av dom på natten. Känns som att han har sjunkit ner ännu mer nu och att kroppen förbereder sig. Sammandragningarna lugnar sig något emellanåt, men när dom väl kommer så är dom starkare och gör mer ont nu. Dom är inte direkt regelbundna än. Molvärken är konstant och har inte försvunnit. Magen är allt som oftast stenhård och det ilar ut i ljumskarna och ryggen hela tiden.
Jag kommer ihåg att jag hade mycket sammandragningar i slutet med Moa också, men inte på det här sättet. Inte alls lika smärtsamma. Jag menar, när vi var inne på övertidskontrollen i vecka 42+1 med henne så visade CTG-kurvan att jag hade värkar som jag inte ens kände av! Så det är stor skillnad mot nu.
Det är svårt att förstå att denna graviditet snart är slut, att han faktiskt snart är här hos oss istället för inuti min mage. Tiden går så fort och det skriver man ju jämt, men det känns verkligen som att jag precis plussade för andra gången. Men så känns det när man tänker på förlossningen med Moa också - som att vi precis kommit hem från sjukhuset med henne. Och nu är hon redan 19 månader!
Just nu försöker vi ge henne lite extra mycket uppmärksamhet och tänka på, att det är sista gången som hon är ensambarn. Att ta vara på tiden med bara henne nu, innan lillebror kommer. Jag är så glad och tacksam över Försäkringskassans nya regler, som gör det möjligt för min sambo J att också vara hemma med oss i nästan 1,5 månad istället för bara dom där få 10 dagarna.
Jag kommer ihåg att jag hade mycket sammandragningar i slutet med Moa också, men inte på det här sättet. Inte alls lika smärtsamma. Jag menar, när vi var inne på övertidskontrollen i vecka 42+1 med henne så visade CTG-kurvan att jag hade värkar som jag inte ens kände av! Så det är stor skillnad mot nu.
Det är svårt att förstå att denna graviditet snart är slut, att han faktiskt snart är här hos oss istället för inuti min mage. Tiden går så fort och det skriver man ju jämt, men det känns verkligen som att jag precis plussade för andra gången. Men så känns det när man tänker på förlossningen med Moa också - som att vi precis kommit hem från sjukhuset med henne. Och nu är hon redan 19 månader!
Just nu försöker vi ge henne lite extra mycket uppmärksamhet och tänka på, att det är sista gången som hon är ensambarn. Att ta vara på tiden med bara henne nu, innan lillebror kommer. Jag är så glad och tacksam över Försäkringskassans nya regler, som gör det möjligt för min sambo J att också vara hemma med oss i nästan 1,5 månad istället för bara dom där få 10 dagarna.
Uppdatering om lillebror
Hej lördag och hej på er allesammans! Nu var det återigen ett par dagar sedan som det kom en uppdatering från mig. Dagarna och tiden försvinner så snabbt just nu, knappt man hinner med som vanligt.
Här är i alla fall allting bara bra, ingen bebis ännu för er som undrar :-) Men nu är det verkligen på sluttampen och det är bara 1 vecka kvar. Jag har mycket förvärkar just nu och känner mig stor och väldigt tung. Händer och fötter är väldigt svullna och halsbrännan är värre än värst! Dom två senaste dagarna har jag varit omänskligt trött också, bara velat sova och knappt orkat med någonting. Är väldigt illamående till och från igen och kräks, precis sådär som jag mådde för ett tag sedan om ni kommer ihåg? Ursch, det är verkligen tufft och jobbigt. Man blir så orkeslös! Men det går också upp och ner som sagt och så länge illamåendet håller sig borta, så är det ok. Bara att stå ut nu det sista - det är ju knappt någon tid kvar alls!
I torsdags var vi återigen på sjukhuset för ultraljud och möte på Spec MVC. Ultraljudet såg bra ut även denna gången. Dom senaste 3 gångerna har dom inte kollat vikten på honom, utan bara mängden fostervatten och flödet i navelsträngen. Men det var inom ramen om normalt. Just då i alla fall. Som en BM där sa, så är det ju bara över ett ögonblick som dom kollar, mycket kan hända och ändras i nästa sekund. Så egentligen är inte TUL och UL så tillförlitliga vid sånahär kontroller sa hon faktiskt. Och det kan jag bara hålla med om. Det är ju skönt att veta att det är bra JUST DÅ, men som sagt - det är bara under ett ögonblick dom kollar.
Mötet efteråt på Spec MVC gick bra och snabbt. Inga andra åtgärder nu utan vi håller oss till den planen som var från början, eftersom han verkar må bra i magen. Vi är väldigt nöjda med den hjälpen vi har fått, men varje gång får jag träffa olika läkare på Spec MVC och det är lite segt verkligen. En har vi fått träffa två gånger, men annars har det varit 4 stycken olika läkare som vi gått igenom och pratat om allt med. Och det hade kännts bättre om man hade fått ha en och samma under hela resans gång. Men det är väl som det är.
Nytt möte är på fredag förmiddag.
I torsdags var vi återigen på sjukhuset för ultraljud och möte på Spec MVC. Ultraljudet såg bra ut även denna gången. Dom senaste 3 gångerna har dom inte kollat vikten på honom, utan bara mängden fostervatten och flödet i navelsträngen. Men det var inom ramen om normalt. Just då i alla fall. Som en BM där sa, så är det ju bara över ett ögonblick som dom kollar, mycket kan hända och ändras i nästa sekund. Så egentligen är inte TUL och UL så tillförlitliga vid sånahär kontroller sa hon faktiskt. Och det kan jag bara hålla med om. Det är ju skönt att veta att det är bra JUST DÅ, men som sagt - det är bara under ett ögonblick dom kollar.
Mötet efteråt på Spec MVC gick bra och snabbt. Inga andra åtgärder nu utan vi håller oss till den planen som var från början, eftersom han verkar må bra i magen. Vi är väldigt nöjda med den hjälpen vi har fått, men varje gång får jag träffa olika läkare på Spec MVC och det är lite segt verkligen. En har vi fått träffa två gånger, men annars har det varit 4 stycken olika läkare som vi gått igenom och pratat om allt med. Och det hade kännts bättre om man hade fått ha en och samma under hela resans gång. Men det är väl som det är.
Nytt möte är på fredag förmiddag.
En bild som inte direkt har med inlägget att göra. Men i onsdags efter att vi hämtat hem Moa från dagis, så testkörde vi vagnen i enkelversion. Åh vilket halleluja moment! Älskar vagnen och Moa satt jättebra i den. När lillebror också ska med tar man bara bort varukorgen och drar ut chassit på sidan med 3 klick och sedan klickar i liggdelen. Kan det bli bättre och enklare?! Sen har ni mig, likblek, trött, svullen och jävlig. Men så får man kanske se ut sisådär en vecka innan förlossning? :-)
MVC 37 fulla veckor
Bild tagen i söndags - 37+0
SF-mått: 33 (växt 1 cm på 1 vecka)
Det gick snabbt och smärtfritt på förmiddagens besök hos min vanliga barnmorska. Vi har gått igenom och pratat om det mesta, nu är slutet så nära så det är inte så mycket mer att orda om. Det är nästan klart! Som vanligt var det blodtryck, mätning av magen och vi lyssnade på fosterljuden. Gjorde upp en plan inför nästa vecka. Det är tänkt att jag ska komma på ett besök då också och provtagning som ska skickas till CSK, men allting beror på vad som sägs på mötet på Spec MVC på torsdag. Så vi ska höras på fredag förmiddag och se hur allt ser ut.
SF-mått: 33 (växt 1 cm på 1 vecka)
Blodtryck: 105/60
Fosterljud: 137
Fosterläge: Huvudet neråt som vanligt. Ruckbart.
Det är inget snack om att magen är större denna gången. Med Moa låg SF-måttet på 33 i 42 fulla veckor liksom. Ganska så stor skillnad! Så denna bebisen mår nog lite bättre i magen än vad fröken gjorde och kommer vara lite större hoppas vi såklart. Det blir nog ingen stor bebis, men det ska bli spännande att se. Ska skriva om min egen gissning snart tänkte jag :-)
På torsdag ska vi på vårat 5e TUL och efter det är det möte på Spec MVC. Då ska allting göras klart och då vet vi om han behöver tas ut tidigare eller om det är det datumet som är satt från början som kommer att gälla. Oavsett så är det inte långt kvar nu - om MAX 2 veckor så är han ju här! Just nu känner jag mig lugn och harmonisk inför allting. Jag är inte orolig eller så, nu har man haft sådan koll hela tiden, och skulle TUL och CTG-kurvan på torsdag visa någonting så kommer dom att ta ut honom. Och jag är så lugn inför det - vi är beredda och redo oavsett. En väldigt skön känsla.
Och även om jag verkligen LÄNGTAR efter att få tillbaka min vanliga kropp, slippa magen som bara är i vägen hela tiden och få komma igång med träningen och allt sånt igen - så känns det konstigt att kulan snart kommer att vara borta.
Det är inget snack om att magen är större denna gången. Med Moa låg SF-måttet på 33 i 42 fulla veckor liksom. Ganska så stor skillnad! Så denna bebisen mår nog lite bättre i magen än vad fröken gjorde och kommer vara lite större hoppas vi såklart. Det blir nog ingen stor bebis, men det ska bli spännande att se. Ska skriva om min egen gissning snart tänkte jag :-)
På torsdag ska vi på vårat 5e TUL och efter det är det möte på Spec MVC. Då ska allting göras klart och då vet vi om han behöver tas ut tidigare eller om det är det datumet som är satt från början som kommer att gälla. Oavsett så är det inte långt kvar nu - om MAX 2 veckor så är han ju här! Just nu känner jag mig lugn och harmonisk inför allting. Jag är inte orolig eller så, nu har man haft sådan koll hela tiden, och skulle TUL och CTG-kurvan på torsdag visa någonting så kommer dom att ta ut honom. Och jag är så lugn inför det - vi är beredda och redo oavsett. En väldigt skön känsla.
Och även om jag verkligen LÄNGTAR efter att få tillbaka min vanliga kropp, slippa magen som bara är i vägen hela tiden och få komma igång med träningen och allt sånt igen - så känns det konstigt att kulan snart kommer att vara borta.
MVC vecka 37 (36+2)
I morse hade jag tid hos min vanliga barnmorska för ett vanligt besök. Tog blodprov på labb innan för näst sista gången och klockan 09 hade jag tid hos bm. I dag skrev vi lite i journalen angående förlossningen, vad jag hade för tankar och önskemål angående den. Sen var det blodtryck, fosterljud och mätning av magen - det vanliga. Allt såg bra ut och magen hade växt 2 cm på 2 veckor, skööönt!
SF-mått: 32 (Med Moa låg det på 31 i samma vecka)
Nästa besök på vanliga MVC är på tisdag nästa vecka.
Jag har varit hemma sedan klockan 10 ungefär. J lämnade Moa på dagis i morse och vid 11.30 åkte han till jobbet för ett kvällspass. Han är väl hemma runt 21.30 ikväll ungefär. Jag har passat på att bara slappat här under förmiddagen. Om 1,5 timme ska jag gå iväg och hämta hem trollungen. I eftermiddag får vi besök av moster och vi får väl se vad vi ska hitta på. Egentligen skulle vi på sångstund på ÖF direkt efter dagis, men det var inställt idag. Så typiskt. Moster ska i alla fall passa Moa lite ikväll, för det är nämligen föräldramöte på dagis mellan 17.30-19.00. Typiskt att det är just ikväll när J jobbar, men så är det ibland.
Vad gör ni själva idag?
SF-mått: 32 (Med Moa låg det på 31 i samma vecka)
Blodtryck: 100/60
Fosterljud: 142
Fosterläge: Huvudet nedåt (sedan flera veckor tillbaka). Ruckbart.
Nästa besök på vanliga MVC är på tisdag nästa vecka.
Jag har varit hemma sedan klockan 10 ungefär. J lämnade Moa på dagis i morse och vid 11.30 åkte han till jobbet för ett kvällspass. Han är väl hemma runt 21.30 ikväll ungefär. Jag har passat på att bara slappat här under förmiddagen. Om 1,5 timme ska jag gå iväg och hämta hem trollungen. I eftermiddag får vi besök av moster och vi får väl se vad vi ska hitta på. Egentligen skulle vi på sångstund på ÖF direkt efter dagis, men det var inställt idag. Så typiskt. Moster ska i alla fall passa Moa lite ikväll, för det är nämligen föräldramöte på dagis mellan 17.30-19.00. Typiskt att det är just ikväll när J jobbar, men så är det ibland.
Vad gör ni själva idag?
Goda nyheter!
Det gick bra idag och vi fick goda nyheter. TUL visade ingen mer minskad mängd fostervatten och CTG-kurvan som vi tog på Spec MVC efteråt såg bra ut. Så han får stanna inne en liten stund till. Läkaren tyckte vi skulle ta ännu ett TUL om 10 dagar igen, alltså den 1a mars, följt av en CTG-kurva och se hur det såg ut då. Det blir alltså det 5e i ordningen.
Vi har ett planerat snittdatum inbokat sedan en tid tillbaka. Frågan är alltså om han kan stanna inne tills dess, eller om han behöver komma ut tidigare och det är därför vi går på så många TUL och CTG-kontroller nu på slutet. För om fostervattnet minskar mer, hjärtljuden går ner eller om man upptäcker någonting annat avvikande så tas han ut tidigare. Om han mår fortsatt bra och det ser bra ut på nästa TUL om 10 dagar, så utgår man från det datum som man redan har satt för det planerade snittet. Och det är om 3 veckor kan jag berätta för er. Då har jag gått 39 fulla veckor. Men vilket specifikt datum och dag det är, behåller vi oss för oss själva. Det är det bara familjen som vet om.
Så vad som än händer nu, så kommer vi i alla fall att ha en bebis här om högst 3 veckor.
Vi har ett planerat snittdatum inbokat sedan en tid tillbaka. Frågan är alltså om han kan stanna inne tills dess, eller om han behöver komma ut tidigare och det är därför vi går på så många TUL och CTG-kontroller nu på slutet. För om fostervattnet minskar mer, hjärtljuden går ner eller om man upptäcker någonting annat avvikande så tas han ut tidigare. Om han mår fortsatt bra och det ser bra ut på nästa TUL om 10 dagar, så utgår man från det datum som man redan har satt för det planerade snittet. Och det är om 3 veckor kan jag berätta för er. Då har jag gått 39 fulla veckor. Men vilket specifikt datum och dag det är, behåller vi oss för oss själva. Det är det bara familjen som vet om.
Så vad som än händer nu, så kommer vi i alla fall att ha en bebis här om högst 3 veckor.
Det känns verkligen sjukt overkligt - tiden har gått så ofattbart fort! Idag är jag i vecka 36+1.
Imorgon klockan 09 ska jag vara hos min vanliga barnmorska på MVC. Det är mycket kontroller och besök vilket sliter lite på en. Det är mycket fram och tillbaka och barnvakt som behöver ordnas, men självklart är man glad och tacksam över att dom har sån koll på en denna gången! Vi är väldigt nöjda med den hjälpen, stöttningen och dom kontunierliga kontrollerna som man har gjort under denna graviditet genom Spec MVC.
Och tack för erat pepp allihopa!
Imorgon klockan 09 ska jag vara hos min vanliga barnmorska på MVC. Det är mycket kontroller och besök vilket sliter lite på en. Det är mycket fram och tillbaka och barnvakt som behöver ordnas, men självklart är man glad och tacksam över att dom har sån koll på en denna gången! Vi är väldigt nöjda med den hjälpen, stöttningen och dom kontunierliga kontrollerna som man har gjort under denna graviditet genom Spec MVC.
Och tack för erat pepp allihopa!
Tul & möte på Spec Mvc igen
I natt har jag sovit dåligt. Somnade runt 23.30 igår igen och har vaknat ett par ggr under natten. Klockan 05.00 kunde jag inte sova mer och jag har varit uppe sen dess. Är orolig i kroppen och kan inte koppla av och sova.
Idag ska vi iväg på ännu ett Tillväxtultraljud följt av ännu ett möte med läkaren på Spec Mvc. Förra veckan kunde man ju se att mängden fostervatten hade minskat, därför ville man göra ännu ett TUL idag. Har det minskat ännu mer kommer han att behövas tas ut. Allting är så ovisst hela tiden och det är många funderingar och tankar som snurrar omkring i våra huvuden. Såklart. När? Varför? Om? Hur? Och det finns så lite svar jämt.
Klockan 09 ska vi göra ultraljudet (det blir vårat 4e) och sen direkt till möte med läkaren. Vi får se vad vi kommer fram till och vad som kommer att beslutas. Om en timme ska vi åka iväg, så det börjar bli dags att göra sig i ordning här hemma.
Idag ska vi iväg på ännu ett Tillväxtultraljud följt av ännu ett möte med läkaren på Spec Mvc. Förra veckan kunde man ju se att mängden fostervatten hade minskat, därför ville man göra ännu ett TUL idag. Har det minskat ännu mer kommer han att behövas tas ut. Allting är så ovisst hela tiden och det är många funderingar och tankar som snurrar omkring i våra huvuden. Såklart. När? Varför? Om? Hur? Och det finns så lite svar jämt.
Klockan 09 ska vi göra ultraljudet (det blir vårat 4e) och sen direkt till möte med läkaren. Vi får se vad vi kommer fram till och vad som kommer att beslutas. Om en timme ska vi åka iväg, så det börjar bli dags att göra sig i ordning här hemma.
Vecka 36 (35+4)
Till Leo
Lite nytt till lillebror. Kläder i 50-56 från Kappahl och världens gosigaste filt från Babyproffsen!
Sjukhuset
Igår hade vi alltså tid för ett nytt TUL klockan 09.00 och klockan 10.00 hade vi tid på Spec MVC för att prata om vad TUL visade och om fortsättningen ska se ut. Tänkte berätta lite kort för er hur det gick igår.
TUL visade att mängden fostervatten hade minskat från förra besöket, men att flödet var normalt i navelsträngen. Det visade också att det fortfarande är en pojke :-) Och att han fortfarande ligger med huvudet ner, ryggen på min vänster sida och benen/fötterna på min höger sida. Han beräknas väga ca 2666 g just nu - +/- 10%. (Moa vägde 2660 g 7 veckor senare). Så det känns gott i alla fall, att även om han dippar på kurvan och är lite liten så har han växt sen sist och det är det viktigaste. Om det nu stämmer dvs. Jag är ju lite skeptisk som ni vet.
Efter det så gick vi till Spec MVC, och där fick vi direkt ett rum för att göra en CTG-kurva. I nästan 1 timme låg jag med det och resultatet ansågs som godkänt. Vilket inte låter jättebra, men heller inte jättedåligt.
Sen pratade vi med läkaren. Hon ansåg att eftersom mängden fostervatten har minskat så vill man göra ännu ett TUL nästa måndag. Och om det då visar, att det har minskat ytterligare - så kommer han att behöva komma ut tidigare. Så vi vet inte så mycket mer än så just nu och vi gick inte igenom det vi skulle igår med läkaren som planerat, eftersom det blev såhär. Nu vill man avvakta och se vad nästa TUL visar och sen bestämma hur vi ska gå vidare efter det. Och det förstår jag och det känns bra. På måndag den 20e klockan 09 har vi en ny tid för TUL och sen ska vi vidare till Spec MVC för att prata med läkaren direkt efteråt, som vanligt. Och det är ingenting som jag tycker känns jobbigt eller svårt på något sätt. Mår han inte bra i magen så ska han ju ut! Ju förr desto bättre!
Pratade också med dom om det här med kräkningarna och hur jag mådde i förrgår kväll. Jag kräktes hela kvällen, men inget under natten och under hela dagen som vi var på sjukhuset. Mådde lite illa till och från men det är ju inget ovanligt såhär i slutet på graviditeten. BM på Spec MVC trodde inte det var magsjuka, utan att bebisen trycker på vissa nerver och bökar en del och att det är trångt nu. Då kan man må illa och kräkas och det var ingen fara. Jag tror inte heller det är magsjuka, för då hade jag ju fortsatt att kräkas under natten och dagen som sagt. Jag kräktes igen igår kväll, men inget efter det. Så det är nog bara bebisen som ställer till det.
Ännu en gång - tack för alla era peppande kommentarer! <3
TUL visade att mängden fostervatten hade minskat från förra besöket, men att flödet var normalt i navelsträngen. Det visade också att det fortfarande är en pojke :-) Och att han fortfarande ligger med huvudet ner, ryggen på min vänster sida och benen/fötterna på min höger sida. Han beräknas väga ca 2666 g just nu - +/- 10%. (Moa vägde 2660 g 7 veckor senare). Så det känns gott i alla fall, att även om han dippar på kurvan och är lite liten så har han växt sen sist och det är det viktigaste. Om det nu stämmer dvs. Jag är ju lite skeptisk som ni vet.
Efter det så gick vi till Spec MVC, och där fick vi direkt ett rum för att göra en CTG-kurva. I nästan 1 timme låg jag med det och resultatet ansågs som godkänt. Vilket inte låter jättebra, men heller inte jättedåligt.
Sen pratade vi med läkaren. Hon ansåg att eftersom mängden fostervatten har minskat så vill man göra ännu ett TUL nästa måndag. Och om det då visar, att det har minskat ytterligare - så kommer han att behöva komma ut tidigare. Så vi vet inte så mycket mer än så just nu och vi gick inte igenom det vi skulle igår med läkaren som planerat, eftersom det blev såhär. Nu vill man avvakta och se vad nästa TUL visar och sen bestämma hur vi ska gå vidare efter det. Och det förstår jag och det känns bra. På måndag den 20e klockan 09 har vi en ny tid för TUL och sen ska vi vidare till Spec MVC för att prata med läkaren direkt efteråt, som vanligt. Och det är ingenting som jag tycker känns jobbigt eller svårt på något sätt. Mår han inte bra i magen så ska han ju ut! Ju förr desto bättre!
Pratade också med dom om det här med kräkningarna och hur jag mådde i förrgår kväll. Jag kräktes hela kvällen, men inget under natten och under hela dagen som vi var på sjukhuset. Mådde lite illa till och från men det är ju inget ovanligt såhär i slutet på graviditeten. BM på Spec MVC trodde inte det var magsjuka, utan att bebisen trycker på vissa nerver och bökar en del och att det är trångt nu. Då kan man må illa och kräkas och det var ingen fara. Jag tror inte heller det är magsjuka, för då hade jag ju fortsatt att kräkas under natten och dagen som sagt. Jag kräktes igen igår kväll, men inget efter det. Så det är nog bara bebisen som ställer till det.
Ännu en gång - tack för alla era peppande kommentarer! <3
Förvärkar
Gomorron! Oj vilket dygn vi har haft.
Igår förmiddag åkte jag och shoppade med grannen C, medan J och Moa var i Mariebergsskogen och njöt av det fina vädret. Vi var på Barnens Hus och sen på Bergvik för att komplettera med lite saker/kläder till lillebror. När vi var färdiga började jag helt plötsligt att må jätteilla. Blev helt kallsvettig, yr och var tvungen att sätta mig ner. C fick springa bort och köpa vatten och sen satt vi ner en stund. Att bli så illamående inne på ett köpcenter är ingen hit alltså. Efter en stund gick vi mot bilen och åkte hem.
Direkt jag kom innanför dörren så blev det ännu värre. Den där känslan man får ni vet, där man VET att man kommer att kräkas men man försöker ignorera den så länge det bara går - den infann sig ganska så omedelbart. Och det dröjde inte länge förren det blev så heller. Jag blev jättedålig verkligen och fick världens frossa utöver yrseln. Fruktansvärt verkligen. La mig på soffan och försökte vila. Då drog förvärkarna igång. Och AJ vad ont dom gjorde. Inte långt där efter kom J och fröken hem igen och jag förklarade läget.
Sen fortsatte hela eftermiddagen och kvällen på samma sätt. Med kräkningar, frossa, yrsel och regelbundna onda förvärkar. Blev lite orolig. Vet att det kan vara ett tecken på att en förlossning startar, tänkte också på om det var vanlig magsjuka. Men det kändes inte som det ändå. Trodde verkligen efter ett par timmar, när klockan var runt 18, att det här kommer sluta med bebis. Eftersom förvärkarna fortfarande höll i sig och kom regelbundet. Så det var lite kaotiskt här igår. Både jag och J var rätt stressade, och han skulle både ta hand om mig och Moa.
Till slut tog jag två panodil och lyckades somna en stund. Natten har varit jobbig. J har varit uppe med Moa i princip hela natten. Hon har sovit jättedåligt, gråtit mycket och vaknat flera gånger i timmen hela natten. Han är helt färdig och jag förstår honom. Jag själv har kunnat sova lite till och från, utan att kräkas i natt. Har inte ätit någoting sen i förrgår kväll, men känner ingen hunger. Bara fått i mig pyttelite vätska.
Nu är klockan snart 07.40 och vi ska åka in till sjukhuset snart. Idag ska vi ju på TUL och CTG-kontroll, samt samtal på Spec MVC vilket sammanlagt kommer att ta ett par timmar. Är nog inte hemma förren i eftermiddag. Moa ska hem till mormor och morfar så länge.
Någon annan som mått såhär, plötsligt illa i slutet som känner igen sig? Jag mådde lite illa i slutet med Moa, men inte alls såhär dåligt och kräktes gjorde jag inte. Eller någon som vet vad det kan bero på? Läste någonstans att bebisen kan komma åt någon nerv, när han borrar sig längre ner i bäckenet tex. Ja jag vet då inte. Fruktansvärt obehagligt var det i alla fall, men just nu så känns det inte som att det kommer någon bebis, då förvärkarna har stannat av igen. Phu.
Igår förmiddag åkte jag och shoppade med grannen C, medan J och Moa var i Mariebergsskogen och njöt av det fina vädret. Vi var på Barnens Hus och sen på Bergvik för att komplettera med lite saker/kläder till lillebror. När vi var färdiga började jag helt plötsligt att må jätteilla. Blev helt kallsvettig, yr och var tvungen att sätta mig ner. C fick springa bort och köpa vatten och sen satt vi ner en stund. Att bli så illamående inne på ett köpcenter är ingen hit alltså. Efter en stund gick vi mot bilen och åkte hem.
Direkt jag kom innanför dörren så blev det ännu värre. Den där känslan man får ni vet, där man VET att man kommer att kräkas men man försöker ignorera den så länge det bara går - den infann sig ganska så omedelbart. Och det dröjde inte länge förren det blev så heller. Jag blev jättedålig verkligen och fick världens frossa utöver yrseln. Fruktansvärt verkligen. La mig på soffan och försökte vila. Då drog förvärkarna igång. Och AJ vad ont dom gjorde. Inte långt där efter kom J och fröken hem igen och jag förklarade läget.
Sen fortsatte hela eftermiddagen och kvällen på samma sätt. Med kräkningar, frossa, yrsel och regelbundna onda förvärkar. Blev lite orolig. Vet att det kan vara ett tecken på att en förlossning startar, tänkte också på om det var vanlig magsjuka. Men det kändes inte som det ändå. Trodde verkligen efter ett par timmar, när klockan var runt 18, att det här kommer sluta med bebis. Eftersom förvärkarna fortfarande höll i sig och kom regelbundet. Så det var lite kaotiskt här igår. Både jag och J var rätt stressade, och han skulle både ta hand om mig och Moa.
Till slut tog jag två panodil och lyckades somna en stund. Natten har varit jobbig. J har varit uppe med Moa i princip hela natten. Hon har sovit jättedåligt, gråtit mycket och vaknat flera gånger i timmen hela natten. Han är helt färdig och jag förstår honom. Jag själv har kunnat sova lite till och från, utan att kräkas i natt. Har inte ätit någoting sen i förrgår kväll, men känner ingen hunger. Bara fått i mig pyttelite vätska.
Nu är klockan snart 07.40 och vi ska åka in till sjukhuset snart. Idag ska vi ju på TUL och CTG-kontroll, samt samtal på Spec MVC vilket sammanlagt kommer att ta ett par timmar. Är nog inte hemma förren i eftermiddag. Moa ska hem till mormor och morfar så länge.
Någon annan som mått såhär, plötsligt illa i slutet som känner igen sig? Jag mådde lite illa i slutet med Moa, men inte alls såhär dåligt och kräktes gjorde jag inte. Eller någon som vet vad det kan bero på? Läste någonstans att bebisen kan komma åt någon nerv, när han borrar sig längre ner i bäckenet tex. Ja jag vet då inte. Fruktansvärt obehagligt var det i alla fall, men just nu så känns det inte som att det kommer någon bebis, då förvärkarna har stannat av igen. Phu.
Dipp på kurvan
Idag var jag på MVC för kontroll i 34 fulla veckor. Vi gick igenom min gamla journal med Moa och jämförde lite. Fortsatte att prata lite om kommande förlossningen och hur planeringen ser ut där. Sen var det blodtryck, magmätning och fosterljud. Det vanliga.
Magen hade växt 1 cm sen jag var där sist och han börjar dippa på kurvan. Precis som Moa gjorde i denna veckan. Och jag fick en STOR klump i magen. Jag visste att det skulle bli såhär. Men barnmorskan lugnande mig med att det är ju just DÄRFÖR som dom håller sån koll på mig nu. Att det är just därför som vi går på Spec MVC och gör flera TUL osv. För att det inte ska sluta som det gjorde för Moa. Och även om han börjar dippa nu så håller man det under kontroll och man kan följa det på ett annat sätt. Jag vet ju detta, men ändå kändes det så...jobbigt. Eftersom det var såhär det började när jag väntade Moa. Visste att det skulle bli såhär denna gången med. Jag kan ta att jag helt enkelt får små barn - bara dom mår bra (vilket Moa inte gjorde...)!
Känns i alla fall skönt att vi har ännu ett TUL inbokat på måndag morgon och sen möte på Spec MVC direkt efter det igen. Man ska köra en CTG-kurva då också, och det känns lugnande med tanke på informationen jag fick idag. Massa annat som ska pratas och gå igenom också, och det kommer ta ett par timmar.
Blodtryck: 105/60
Känns i alla fall skönt att vi har ännu ett TUL inbokat på måndag morgon och sen möte på Spec MVC direkt efter det igen. Man ska köra en CTG-kurva då också, och det känns lugnande med tanke på informationen jag fick idag. Massa annat som ska pratas och gå igenom också, och det kommer ta ett par timmar.
Blodtryck: 105/60
Fosterljud: 138
SF-mått: 30+
Lilla Leo.
Lilla Leo.
Vecka 35
Vecka 35 (34+1)
Till lillebror
Till lillebror. Sött och mjukt från Teddykompaniet - älskar dessa!
Vecka 34 - då & nu
Vecka 34 med Moa i magen 2010
Vecka 34 med Leo i magen 2012
Jo, lite skillnad på kula är det ju allt.
Jo, lite skillnad på kula är det ju allt.
Kulan vecka 34
Kulan fortsätter att växa som synes och nu börjar den bli riktigt tung. Det känns som att den har sjunkit en del också. Jag har fortfarande inte fått någon rand på magen som jag fick när jag väntade Moa. Och faktiskt inte en enda bristning denna graviditeten heller. Inte för att det spelar någon roll och har man det ska man bära dom med stolthet, men jag är ju ändå glad om jag slipper dom. Jag har mitt fina ärr från kejsarsnittet med Moa och det är jag stolt över!
Och även denna gången, är det svårt att förstå att det faktiskt ligger en liten bebis på cirka 2 kg där inne.
Vi vet ju inte hur mycket Moa förstår att det snart kommer en liten bebis till familjen, att hon ska bli storasyster. Förmodligen inte mycket. Men när man frågar henne vart bebisen är - så kommer hon alltid fram och klappar/kramar/pussar på min mage. Är tröjan neddragen så drar hon upp den och klappar försiktigt. SÅ SÖTT! Och det värmer gott i mammahjärtat vill jag lova er.
Och även denna gången, är det svårt att förstå att det faktiskt ligger en liten bebis på cirka 2 kg där inne.
Vi vet ju inte hur mycket Moa förstår att det snart kommer en liten bebis till familjen, att hon ska bli storasyster. Förmodligen inte mycket. Men när man frågar henne vart bebisen är - så kommer hon alltid fram och klappar/kramar/pussar på min mage. Är tröjan neddragen så drar hon upp den och klappar försiktigt. SÅ SÖTT! Och det värmer gott i mammahjärtat vill jag lova er.
Vecka 34 (33+1)
Ok. Jag känner mig så färdig som man kan göra under en graviditet tror jag. Done and done! Leo får gärna komma ut nu för min del, nu är jag trött på att vara gravid. Trött på att ha en sånhär tung kropp, vara så kroppsligt låst. Trött på att inte orka leka och ta hand om Moa fullt ut, för att min kropp inte mäktar med. Så nu är jag liksom redo för nästa steg, så den nya vardagen och delen av livet kan börja.
Annars är det inga större förändringar, förutom att jag har fått en hemsk foglossning! Jag hade aldrig det när jag var gravid med Moa, så nu har jag väl fått igen med råge kan man säga. Jag tror att det också beror på att man gör så mycket, som man egentligen inte borde. Går mycket i trappor, lyfter mycket varje dag (svårt att låta bli med en unge som ska kläs på/av, bytas på, i och ur matstol och barnvagn osv osv) och att det är så mycket upp och ner från stol/soffa/golv hela tiden. Det har nog bidragit ganska så mycket till att det har blivit såhär nu på slutet. Och att man inte har möjlighet till så mycket vila såklart. Ont gör det i alla fall och det liksom känns, som att hela bäckenet håller på att rasar samman och som att man knappt kan gå framåt. Hemsk känsla verkligen.
Så Leo, du kan komma ut nu! Hör du det?
Om ett namn
Nej, det var visst ingen Milo i min mage. Lillebror ska få heta Leo!
Kan man tänka sig :-)
Vi båda tycker att namnet Milo är jättefint och passar väldigt bra ihop med Moa. Men ändå kändes det inte helt rätt. Tur att man kan och får ändra sig va? ;) Namnet Leo hade vi som första val när jag väntade Moa, om hon hade varit en pojke dvs. Det känns rätt.
Vi båda tycker att namnet Milo är jättefint och passar väldigt bra ihop med Moa. Men ändå kändes det inte helt rätt. Tur att man kan och får ändra sig va? ;) Namnet Leo hade vi som första val när jag väntade Moa, om hon hade varit en pojke dvs. Det känns rätt.
MVC 32 fulla veckor
Jag var ju iväg till MVC också igår på förmiddagen. Och det gick jättebra! Vi pratade länge om allt som sades på UL och Spec MVC besöket i måndags. Jag har verkligen turen att ha fått en jättebra barnmorska i alla fall. Jag hade henne när jag var gravid med Moa också, hon är verkligen toppen på alla sätt.
Sen var det bara det vanliga denna gången. Blodtryck, mäta magen, lyssna på hjärtluden och sen kände hon hur han låg. Jag frågade om det var vanligt att dom vänder sig igen när dom väl har lagt sig med huvudet ner, men det var det inte. Han ligger lite på sidan nu kan man säga. Med huvudet ner, ryggen på vänstersida och rumpan upp och fötterna mot min högersida. Och så har han legat länge, det är alltid där han sparkar :-)
SF-mått: 29+ (växt 2 cm på 3 veckor)
Sen var det bara det vanliga denna gången. Blodtryck, mäta magen, lyssna på hjärtluden och sen kände hon hur han låg. Jag frågade om det var vanligt att dom vänder sig igen när dom väl har lagt sig med huvudet ner, men det var det inte. Han ligger lite på sidan nu kan man säga. Med huvudet ner, ryggen på vänstersida och rumpan upp och fötterna mot min högersida. Och så har han legat länge, det är alltid där han sparkar :-)
SF-mått: 29+ (växt 2 cm på 3 veckor)
Blodtryck: 110/70
Fosterljud: 140
Fosterläge: Huvud ner. Ruckbart.
Med Moa låg SF-måttet på 29+ i vecka 33 fulla veckor. Så magen fortsätter att vara lite större denna gången.
Nästa besök är om 14 dagar 9/2 (På Moas 1,5 årsdag!). Då ska jag ta med min gamla mvc-journal och förlossningsjournalen, så ska vi gå igenom och prata om det.
Med Moa låg SF-måttet på 29+ i vecka 33 fulla veckor. Så magen fortsätter att vara lite större denna gången.
Nästa besök är om 14 dagar 9/2 (På Moas 1,5 årsdag!). Då ska jag ta med min gamla mvc-journal och förlossningsjournalen, så ska vi gå igenom och prata om det.
Vagnen är beställd!
Nu har vi varit och beställt vagnen! Det blev denna med svart bas och svart topptyg, J fick bestämma till sist eftersom jag velade så haha!. Inte mig emot, svart är snyggt! Och man kan ju som sagt byta ut topptyget om man vill h någon annan färg framöver. Väldigt bra! Dock var dom tvugna att beställa hem topptyget i svart, så om cirka 2 veckor så skulle vagnen vara komplett och färdig att hämta. Känns skönt att ha detta klart nu! 14800 kr gick det kalaset på, utan tillbehör. Men värt varenda krona tycker vi. Tänk att man gör om den så lätt och fort från enkelvagn till syskonsits, ett par klick och sen klart på 5 sekunder!
Nu ska vi snart gå iväg till BVC. Moa ska träffa läkaren och vi får se vad dom kommer fram till. Tänkte skriva ett inlägg sen också om hur det gick på MVC i morse.
Hej så länge!
Kontroll i 32 fulla veckor
Det gick bra idag. Klockan 13 var vi och började med tillväxtultraljud, han beräknas att väga 1957 g just nu och det var tydligen helt normalt i vecka 32. Flödet såg bra ut, likaså mängden fostervatten. Han låg med huvudet ner och rumpan upp.
Efteråt gick vi bort till Spec MVC, där jag fick träffa samma förlossningsläkare som förlöste Moa. Vi pratade inte om något nytt egentligen, utan gick mest igenom det vi redan har planerat och kommit överens om. Avslutade med att ta en CTG-kurva och även den såg bra ut. Inga konstigheter där heller.
Nytt datum för tillväxtultraljud är måndagen den 13/2 klockan 09. Efter det har vi tid på Spec MVC klockan 10. Ska göra en CTG-kontroll även då precis som idag. Då är jag i vecka 36 (35+1).
Vi fick och gick igenom en hel del annan information också, men det vill vi behålla för oss själva.
Vi fick och gick igenom en hel del annan information också, men det vill vi behålla för oss själva.
Känns väldigt skönt att veta, att han växer som han ska och mår bra, just nu i alla fall!
