Röda Lee

När jag fyllde år fick jag ett par röda Lee jeans i present av mamma & pappa. Idag invigde jag dom och dom sitter ju som ett smäck! Det roliga var, att Johan inte så långt innan hade sagt att jag skulle passa bra i röda jeans. Också fick jag ett par ( nej dom hade inte pratat ihop sig haha), snacka om tajming! Med tanke på att jag levt i leggings och gravidmysbyxor det senaste året ungefär, så känns det riktigt skönt med ett par riktiga jeans igen! Bilden visar dom inte riktigt rättvisa, dom är mycket mer mörkröda egentligen men bilderna blev väldigt ljusa. Nåja, jag gillar dom i alla fall - kul med lite färg också jag som vanligtvis bara haft blåa eller svarta!

Balkongfix



Dagar som dessa önskar även vi att vi hade en egen trädgård att fixa i och göra i ordning. Men nu bor vi tyvärr inte så, utan får hålla till goda med vår lilla balkong (med mindre trevlig utsikt...suck). Och detta året tänkte jag faktiskt försöka anstränga mig lite för att göra det fint där ute, så det blir lite trevligt att sitta där. Jag är verkligen ingen pyssel/inrednings tjej, men jag kanske kan bli. Och gröna fingrar har jag absolut inte så blommor är inget som jag brukar syssla med, men nu får jag ge det ett försök.

Idag åkte Johan & Moa iväg och köpte trall, så nu är det fixat för ett par hundralappar. Och visst blev det skillnad! Blir genast en trevligare känsla och mycket behagligare att gå på såklart. Särskilt bra nu när Moa kommer springa in och ut därifrån. Betonggolvet är ju inte särskilt barnvänligt om man säger så. Johan städade där ute och torkade av balkongmöblerna. I morgon ska vi åka iväg och köpa lite blommor, lite olika saker att plantera och ett par lyktor och ljus att ha där ute.

Ett år äldre igen

Igår var det ingen vanlig dag, nej för det var ju min födelsedag - hurra hurra hurra!

Men det var så fullt upp med ungarna och det gick verkligen i ett från morgon till kväll, att jag i stort sett glömde bort att jag fyllde år och vi firade inget speciellt heller faktiskt. Jag hann inte ens svara på dom grattis sms som ramla in förrens sent på kvällen, om ens alls.

Under förmiddagen åkte vi till Bergvik en sväng medans Moa var på dagis (jag vet - FÖRSKOLAN!). Handlade lite nytt åt både oss själva och barnen. Det tog ett par timmar och när vi kom hem kl 14 skulle Moa hämtas direkt. Bästa kompisen O och grannen C följde med upp direkt efteråt och hängde här. Hennes sambo kom också sen när han slutat jobbet. Som alltid var det var totalt KAOS kan jag säga. Det blir det väl mer eller mindre med alla barn som leker i den åldern, men dessa två tillsammans blir som en tornado! För att inte snacka om ljudvolymen - OH MY! Dom är sjövilda och har lika mycket spring i benen och energi bägge två och det pussas, kramas, bråkas om samma leksaker, det gråts i omgångar, klättras överallt och en del små olyckor händer. Man kan inte titta bort en sekund verkligen haha. Ena stunder leker dom så lugnt och ger varandra kramar, för att i nästan slåss om samma leksak haha :-) Full fart! 

När dom hem var klockan närmare 18. Leo sov som en stock (halleluja moment!) och Moa var helt slut av allt härjande. Och vi med. Det blev räksallad till middag och sen natten strax efter 22. Då hade jag inte ens tänkt på att jag fyllde år på hela dagen. Men på söndag blir det kalas och det ska firas, så det går ingen nöd på mig :)

Sen känner jag mig precis likadan som när jag var 22. Jag har samma klädstil, gillar samma skor, gillar samma musik, jobbar på samma jobb, tränar på samma ställe, har samma frisyr och hårfärg (även fast det har ändras två ggr) and so on. Nu bor jag ju för tusan i samma område igen som jag gjorde när jag var 22 haha! Så det känns lite som att tiden går, men själv står man still. Frågan är väl mer om det är bra eller dåligt? Har jag hittat den jag är och trivs med det och det är därför jag inte ändras nåt? Eller har man fastat någonstans på vägen? Dock har jag ju en ny sambo och två barn så nåt har man väl åstadkommit ändå under denna tiden. 

2007 - kunde lika gärna varit idag. Även fast jag var väldigt mycket mer utvilad och piggare här än nu haha!

Så mycket känslor

Tack för alla fina och varma grattishälsningar som ni har lämnat - jag blev helt rörd när jag läste dom alla! <3

Jag vet inte vad jag ska skriva just nu egentligen. Det är så mycket känslor och tankar hela tiden, man är nästan i lite chocktillstånd här hemma. Inte pga av "tvåbarnschocken" som alla pratar om som ska komma, utan jag är helt uppe i något slags rus. Lyckorus kan man kalla det. Jag är så glad och tacksam för att vi fick en sån fin förlossning denna gången, jag kan inte sluta att tänka på det. Det är svårt att förklara den känslan. Men när vi hade en sådan svår och traumatisk förlossning med Moa och en tuff start med henne - så är vi bara så lyckliga över att det blev så bra denna gången. Det hjälper oss båda att fortsätta bearbeta det som hände förra gången. Jag är så stolt över mig själv, att jag tog det beslutet att avboka snittet! Det fanns ingen medicinsk anledning, Leo mådde ju bra! Så jag visste att det då bara satt i mitt huvud, som en spärr nästan. Rädd för vad som kunde hända. Den här förlossningen har gjort mig hög nästan, vilken kick! Och det är det som kommer hjälpa mig att acceptera och fortsätta bearbeta Moas förlossning - inte ett planerat snitt. Ja det är svårt att förklara och skriva om, men jag vet att det kommer hjälpa oss båda.

Jag kan som sagt inte sluta tänka på allting. Så fort jag blundar eller inte något gör, så tänker jag direkt tillbaka på förlossningen och hur den gick till. Och som jag har gråtit. Var på förlossningen igår och pratade med en barnmorska där, och som jag grät. Och det var så skönt att denna gången få gråta av LYCKA och TACKSAMHET och inte av rädsla, smärta, oro och ångest som förra gången. Jag känner att jag också har haft turen att få haft så bra barnmorskor som hjälpte Leo att komma till världen i onsdags. Jag ville aldrig sluta krama dom kändes det som, och jag ville bara få dom att förstå hur mycket deras "vanliga arbetspass" betydde för mig och Johan. Och alla dessa små detaljer, som man inte fick vid Moas förlossning. Då fick vi ingen "grattisbricka" med smörgåsar och flagga. Då fick vi sitta på BB och äta med dom andra lyckliga föräldrarna och se på deras barn. Medans vi satt där utan vårat. Denna gången fick vi vara tillsammans med vårat barn direkt. Inga slangar, sladdar, maskiner eller dyl. Bara ett friskt och välmående barn. Sådana "små" saker har varit jobbiga dom också. Men denna gången fick vi detta och det betyder SÅ mycket!

Ja det är mycket känslor nu. Och vi är mest bara hemma och myser. Vänjer oss och vänjer Moa vid Leo. Det går bra. Hon är nyfiken och vill känna och hjälpa till. Hämtar flaskan och snutten och klappar honom på huvudet. I går satt Moa bredvid Leo när han låg i soffan och hon tittade så storögt på honom. Och jag bara tänkte: "det här är mina barn, åh vad jag älskar dom!" Och min Johan - min klippa genom allt. Jag hade aldrig varit såhär stark utan dig vid min sida. Tillsammans klarar vi allt. Jag älskar dig!







Till er



Jag måste ha världens bästa läsare. Tack för alla era kommentarer - ni är så peppande, stöttande, förstående och uppmuntrande. Inga dömande ord eller ifrågasättningar så långt ögat kan nå. Man blir varm ända in i själen när man läser vad ni skriver. Tack snälla ni!

Vårfint från Kavat

Dessa fina skor från Kavat kan nog sitta fint på Moa i vår & sommar! 449 kr från Ellos.

Vagnen har kommit


I torsdags ringde dom från Köpbarnvagn och sa att vagnen hade kommit - YES! Så när J slutade jobbet i fredags så åkte han förbi och hämtade hem den. Åh vad nöjda vi är! Är så glad över att vi beslutade att köpa denna trots att den är fruktansvärt dyr. För den är så sjukt smidig och med alla funktioner och finesser som finns så är den verkligen värd varenda krona! Att göra om den från syskonvagn till singelvagn är gjort på 3 små klick och att man kan vända sitsarna åt vilket håll man än vill, oberoende av varandra är ju verkligen hur bra som helst. Som ni ser så blev det ju en med svart bas och svart topptyg, men det finns ju möjlighet att byta ut topptyget om man skulle vilja ha en annan färg framöver. Jättebra! 

Imorgon tänkte vi ta en rundtur med Moa och sen hoppas vi att få inviga den som syskonvagn snart också :-)

Är bara orolig

Tack till er som lämnat snälla och omtänksamma kommentarer - det värmer! Och det är skönt att logga in och se att man får lite stöttande ord på vägen när man delar med sig av tråkigheter. <3

Vi vet ju att det är just för detta, som dom har mera koll nu. I fall det skulle bli samma denna gången som med Moa. Men det lugnar mig ändå inte. Det känns så tråkigt och man tänker genast tillbaka på hur det var med Moa såklart. Hemska och jobbiga minnen. Och det svåraste är, att alla sa att allting var SÅ bra då också. Det var inget fel någonstans - ändå slutade det som det gjorde. Så att ctg-kurvor och TUL visar att det är bra, lugnar mig inte direkt. Men ändå är jag väldigt tacksam över att dom görs och att dom har allt under mera kontroll nu. Svårt att förklara. För någonstans är det ju fel. På mig då förmodligen, som gör att mina barn slutar växa i vecka 34. Läkarna kan inte ge någon direkt förklaring till hur det kunde hända, det som hände med Moa. Utan man tror mest att det är min moderkaka som inte ger tillräckligt med näring och att det är därför som tillväxten saktas ner/stannar av. Och att det skulle vara därför som Moa var så liten och svag när hon föddes. Om man ska försöka förklara det med en kort historia. 

Att jag inte riktigt litar på TUL till 100% är för att vi gjorde ett med Moa också i vecka 43 (övertidskontrollen) och det såg SÅ JÄTTEBRA UT ALLTING! Dom kolla hur stor hon var, och där gjorde dom ju en grov missbedömning kan man säga. Och fostervattnet var bra och flödet var också jättebra. Allt var så bra med henne enligt dom. Det var först när vi gjorde en CTG-kurva på förlossningen, ca 20 min efteråt som dom såg att hon mådde jättedåligt och att hennes hjärtljud sjönk vid varje liten sammandragning som jag hade. Så små sammandragningar som jag inte ens kände av. Och då beslutade man om urakut sovsnitt. Hon hade inte överlevt en vanlig förlossning.

Jag orkar inte dra hela historien i detaljer. Men vad jag försöker få fram, är att det är så jobbigt att inte veta varför det blir såhär. Och att jag känner att jag inte riktigt kan lita på när dom säger att han mår bra. För det sa dom om Moa också. Alla prover och alla mätningar indikerade på att hon mådde toppen där inne i magen. Men så var hon ju jättedålig och hade varit under flera veckor ju.

Och det är väl det som också är lite jobbigt. Att ingen kan ge mig/oss svar på - VARFÖR det blev som det blev. VARFÖR detta händer och vad det beror på att det sker i precis samma graviditetsvecka. 

Nu känner jag att jag bara upprepar mig en massa och jag förstår om ni inte förstår och hänger med i vad jag skriver. Eller vad som hände när Moa föddes. Det är liksom så invecklat och svårt att bara förklara rätt upp och ner när man sitter och skriver. Jag har ju själv inte fått någon riktig förklaring till varför eller hur det kunde hända. Alla läkare sitter som frågetecken. 

Nåväl. Vi är bara oroliga. Man tänker på det som hände förra gången och man blir så lessen. Och nu blir det samma sak igen. Känns nästan lite som ett misslyckande - även fast jag innerst inne vet att det inte är någoting som JAG kan påverka eller göra någonting åt. Men ändå...

Libero nr 1


Idag köpte vi hem det första blöjpaketet med nummer 1 2-4 kg. Måste säga att det kändes lite konstigt när man numera är van att släpa hem på dom stora paketen med nummer 6! :-) Köpte också nappar 0-6 månader, men vad små! Och när man tittar på Moa är det så svårt att förstå att hon använde detta för bara 18 månader sedan.

Om gårdagen och dagen.

Gomorron på er! Tänk att det redan är lördag idag, redan helg igen! Hoppas ni mår gott och att ni har vaknat till en härlig vinterdag! Ja äntligen känns det som lite vinter, hur skönt som helst tycker jag. Vi har det lite kallt, mellan -5 och -10 ungefär och dom senaste dagarna har det också varit riktigt fint väder.

I går var en sådan dag, med -10 och solsken. Vi spenderade förmiddagen på IKEA, handla bla en bräda till sidan av Moas säng, så hon förhoppningsvis inte ska ramla ur ;) Kollade även på den större sängen som vi har tänkt att köpa, som jag skev om i föregående inlägg. Det känns bra och jag tror det blir kanon! Vi passade även på att äta lunch där, den gamla hederliga köttbulletallriken :)

Efter IKEA så åkte vi ut till Mariebergsskogen. Klockan var runt 12.30 och Moa brukar ju sova då, och hon somnade i bilen på väg dit såklart, men vi lyckades lägga över henne i vagnen när vi kom fram utan att hon vaknade. Så medan hon sov så gott, så tog vi en promenad till Naturum och köpte kaffe. Satte oss på en bänk i solen och bara njöt. Den koppen var den godaste jag har druckit på länge! Det var så skönt att bara sitta där, utomhus i solen, att Moa sov en stund och vi kunde bara prata med varandra och slappna av en stund.

I dag jobbar mannen till klockan 17, och jag vet inte riktigt vad jag och fröken ska hitta på. Det värsta är att jag misstänker att hon har fått ögoninflammation, så att träffa andra barn är ju uteslutet. Jag är inte säker på att det är det än, utan vi får se hur det utvecklar sig under dagen och imorgon. Men det har härjat på dagis och jag vet andra barn som har haft det och det är ju väldigt smittsamt tyvärr. Känns så tråkigt, när hon precis blivit frisk från förkylningen som hon fick när hon började på dagis...Men så är det, med alla dessa dagisbaciller. Man kommer inte undan...

Ha en trevlig helg allihopa!
(och vad roligt att ni är så många som kikar in varje dag och som kommenterar! Jättekul att läsa och få respons!)
Detta är från nyårsdagen. Vi spenderade en förmiddag ute på mannens släktingars gård. Så vackert!

Svar på tal...

Ibland kommer det frågor och kommentarer från personer utan blogg, och jag vet inte riktigt hur jag ska svara er, så det får ju bli här i min egen blogg helt enkelt. Fick en fråga i inlägget nedan, om vi hade provat samsovning eftersom det kanske kunde hjälpa henne att sova bättre.

JA. Vi har som sagt provat allt, även att hon får sova tillsammans med oss i våran säng. Men hon vill inte. Hon blir bara piggare, och ska leka och busa istället för att komma till ro. Och ärligt talat, så vill varken jag eller min sambo att hon ska sova mellan oss. Vi vill ha våran säng i fred och dom få gångerna som hon har sovit där (förutom när hon var en liten spädis då såklart) så har vi inte sovit bra alls. Nej - samsovning är INTE vår grej alltså. Och absolut inte när hon är såhär stor. Ligger över hela sängen, sparkar, tar plats och knör omkring. Vi vill att hon ska sova i sin säng och lära sig att känna sig trygg där. 

Hon flyttade in till eget rum när hon var 7 månader. Hon har sovit i sin egen säng sen hon var ca 3 månader. Och det tänker vi hålla fast vid. Att ha henne i våran säng, är absolut inte något alternativ för oss. Och dom få gångerna som vi faktiskt har provat, så har det inte blivit något bättre av det ändå. Hon har inte sovit bättre för det...

Undantaget bekräftar regeln

Ja så var vi där igen...Tänk att det aldrig kan hålla i sig? Så fort det verkar som att det ÄNTLGEN har vänt och man får lite hopp, så vänder det tillbaka lika fort igen.

I går kväll somnade fröken 20.30 och sov fram till klockan 23. Mellan 23 och 00.30 var vi uppe 5 gånger för att hon vaknade och grät/gnällde. Mellan 00.30 och 02.30 var hon klarvaken och skulle absolut inte sova. Jag är så jävla trött på detta. Så jävla trött på att hon inte sover på nätterna.

Visst, nu fick vi 3-4 bra nätter förra veckan, men det är ju också allt på 18 månader ungefär. Jag fattar inte varför hon vaknar hela tiden flera ggr/natt, varför hon inte sover? Det kvittar vad vi gör, hur vi gör, hur konsekventa vi är eller vad vi provar. Jag fattar verkligen inte varför det är såhär. Vi är så trötta på att springa upp på nätterna hur många ggr som helst, att hon vaknar hela tiden. Är pigg och bara ska vara vaken eller storgråter. Samma sak jämt, det ändras ju aldrig. Jo för stunden kanske, någon natt sådär, men sen är det ju tillbaka till samma skit igen. Som det känns nu, så bävar man inför kommande natt. För man vet hur det kommer att bli. Ja jag säger bara det - ni som har barn som sover på nätterna ska verkligen inte gnälla...

Just nu känns det som att vi aldrig kommer att få sova. Snart har vi en liten bebis här också, som kommer att vara vaken på nätterna. Så då har vi två ungar som inte sover. Känns så jävla peppande alltså...

Jag vet att det är som det är. Man har inget val än att stå ut och bara ta en natt i taget. Men ibland, som nu, så känns det så förbannat jävla hopplöst och man blir så frustrerad. Alla vet ju hur knäpp man blir av att inte få sova! Och man mår inte bra. Och speciellt nu som höggravid och allt så blir det ännu jobbigare när man inte får någon sammanhängande sömn. Hopplöst och tröstlöst var ordet...

Nu ska jag gå och hämta hem trollungen från dagis. Idag går hon 9-12, men resten av veckan är det 9-14 som gäller. Då finns det i alla fall lite tid för vila och återhämtning för min del. Det är värre för sambons del som jobbar 6 av 7 dagar denna veckan. Men även om jag har möjlighet att vila/sova när hon är på dagis under dagen, så kan inte det ersätta den förlorade nattsömnen. Det är verkligen inte samma sak.


Föräldralediga samtidigt

Nytt för i år från Försäkringskassan är att man får vara föräldraledig samtidigt, för samma barn under 30 dagar. Detta är utöver dom vanliga 10 pappadagarna, så sammanlagt så blir det 40 dagar. Detta är självklart något som vi tänker ta tillvara på, man hade ju inte den möjligheten med Moa. Visst kommer det bli lite tightare i plånboken under denna tiden, men det är ju bara under 1 månad ungefär och det är det värt. Denna tiden kommer ju aldrig tillbaka och hur ofta har man möjligheten att vara lediga tillsammans, under så lång tid med sina barn? Vi skulle aldrig ha den möjligheten annars, så detta beslutet från FK kom väldigt lägligt (förutom om man har semester då såklart...) Visst har båda föräldrarna rätt att vara hemma med sina barn samtidigt, men då utan ersättning. Och det har i alla fall inte vi råd med haha. 

Mannen har nu sagt till på sitt jobb, så det är redan planerat och klart för hans del. Så from att lillebror föds, så kommer vi vara hemma båda två under 40 dagar (eller hur länge det nu blir, beroende på hur många dagar vi tar ut/vecka). Man måste ta ut lika många dagar under denna tiden, sk dubbeldagar. Och dessa 30 dagar tar ju mannen från sina 60 (resten ska han överlåta till mig sen för lillebror). Man får inte 30 extra dagar, utan det tas utifrån dom dagarna som redan finns. 

Gud vad härligt! Moa ska gå på dagis 3 dagar i veckan som vanligt ändå. Hon har ju sin egen vardag och egna rutiner nu och dom ska man inte bryta tycker vi. 

Ska förtydliga att det bara gäller "nya" barn födda from januari i år och/ eller barn födda 2010 tom dom är 1 år.

Nu ska man inte klaga...

Gomorron gomorron!

Vi har haft en jättebra natt. Moa har sovit hela natten (halleluja moment nr 1!) och sen har hon inte druckit välling i natt heller (halleluja moment nr 2!) PLUS att hon fortfarande sover och klockan är snart 07.45 (halleluja moment nr 3!) Det känns nästan för bra för att vara sant. Eftersom hon ska iväg till dagis, så måste jag tom gå in och väcka henne. Det händer liksom bara inte. Har det bara vänt? Är det dagis som bidragit till detta? Eller är det bara för att hon fortfarande är grymt förkyld, så hon inte orkar mer? Förmodligen så är det en kombo av allt och ingen idé att analysera, det är bara att njuta så länge det varar! :)

Hon är fortfarande jättesnuvig och hostar en hel del på natten. I natt fick vi ta en kamp med näsfridan vid 03-tiden, det var såklart mindre populärt men ett måste. Ungen fick ju ingen luft. Hon har ingen feber eller så och är ju pigg om dagarna för övrigt, så hon får ändå gå till dagis. Varenda unge där är ju snuvig och hostig och det är väl svårt att komma i från. 

Nu har jag fått i mig två koppar kaffe och det är dags att börja göra sig i ordning, så vi kommer iväg i tid. Nu är inskolningen slut för våran del och idag ska hon lämnas direkt. 

Ha en bra dag allihopa!

Gott nytt år allihopa

Gomorron gomorron!

Hoppas ni mår bra och att ni har sovit gott i natt. Här har natten varit som vanligt med flera uppvak, så vi behöver inte gå in något mer på det just nu. Tänkte bara kika in lite snabbt här mellan välling, kaffe och frukost och önska er alla ett riktigt GOTT NYTT ÅR redan nu!

Vi ska nämligen packa ihop våra saker här och åka till svärföräldrarna över helgen. Det blir en liten kombination av jul & nyårsfirande och lite annat som vi har tänkt att göra om dagarna när vi är där. Ska bli skönt att åka iväg en liten sväng och det var väldigt längesen jag själv var med dit, så det ska bli kul att ses allihopa igen.

På söndag kommer vi hem igen, och då är jag redan i vecka 30! Då kan nedräkningen börja på allvar.
9 veckor kvar tills Milo kommer...

Ta hand om er, ha en riktigt fin helg och ha det så bra ni bara kan.
Vi hörs efter helgen. KRAMAR till er alla!

I gamla lägenheten. Moa är runt 13 månader och jag är i vecka 10 med Milo i magen :-)